Kletig comeback från Johnson

Det svider i hjärtat när Andreas Johnson går ut på scenen. Det beror inte på att jag är ett fan, utan snarare för att Johnson har festivalens minsta publik. Trots att han är lördagens avslutande akt på stora scenen är publiken i stort sett obefintlig. Jag skulle vilja veta vad som snurrade i Andreas Johnsons huvud när han kliver ut högt där uppe och kikar ut över en nästintill tom byggtomt. Men kroppsspråket är stolt och leendet stort, Andreas Johnson är väl medveten om att hans ansiktsuttryck är till allmän beskådan med hjälp av storbildsskärmen bakom honom.

Som tur är växer åhörarskaran när showen drar igång, även om Johnson aldrig når upp till Rocktågs-kollegan Tomas Ledins publiksucce. Men så har han ju också bara tre hits. Och det är just "Glorious", "The games we play" och "Sing for me" som är konsertens stora behållning. Resten av Johnsons material är klyschigt rosafärgat sockervadd som handlar om kärlek och ännu mer kärlek. Till slut är man så tvångsmatad med alla fluffiga kärleksbudskap att man mår lite illa. Frågan är om Johnson skrev en annan typ av låtar under de år han var borta från musikscenen. Det materialet hade varit bra mycket intressantare att höra.

Kletig comeback från Johnson

Konsert: Andreas JohnsonPlats: Stora scenen, lördagLängd: En timmePublik: Liten och glesE POP