Vi ses på i lokalen i centrala stan när Susanne Pettersson, som jobbar inom hemtjänsten centrum väst, har en kort paus.
– Vi gör allt som man gör i ett hem, säger hon och berättar att hon hjälpt två personer att duscha på morgonen, på förmiddagen ska hon hjälpa två andra med lunchen. Andra vanliga arbetsuppgifter är att städa och gå på affären och handla.
Arbetskläderna, en kortare tunika samt byxor, fick de för ett år sedan. Men ytterkläder och skor är privata.
– Det som är positivt är att vi fick arbetskläder efter mycket tjatande, vi utsätts ju för mycket smittor och det är bra. Men de är inte alls anpassade för det jobb vi utför, säger Susanne Pettersson.
Hon gör ingen hemlighet av att hon rent av avskyr arbetskläderna som hon beskriver som obekväma och ett hinder i arbetet.. Det tjocka, sträva tyget i tunikan skavar i armarna när man böjer sig framåt. Byxorna är ännu tjockare och sitter dåligt.
– Det är så tragiskt, det är inte kul att tampas med dom här kläderna. Man svettas när man ska hjälpa någon att duscha och fryser när man kommer utomhus, det är därför jag tror vi har varit så förkylda den här vintern, säger Susanne och får medhåll av kollegor på plats.
I somras blev det rent plågsamt att ha kläderna på sig.
– En tjej svimmade för att det var så varm, vi fick ta henne till duschen.
Susanne önskar att kommunen istället skulle satsa på att ge dem vinterkläder.
Inomhus skulle det funka med en t-shirt och mjukare byxa. På sommaren gärna ett par tunnare trekvartsbyxor eller klänning.
– Eller engångskläder, att det fanns en rock som man tog på sig när man kom hem till brukaren.