ROCK. Kings of Leons debutplatta från 2003, "Youth an young manhood", anser jag vara en av de bästa rockplattor som getts ut på senare år. Deras kombination av rå, opolerad rock och mjuka gitarrslingor a la Allman Brothers Band kändes fräscht och framför allt originellt i en genre där likformigheten är stor. En viktig del i bandets sound har sångaren Caleb Followill. Hans grötiga röst är allt annat än vacker, men i det trasiga uttrycket finns massor av nerv och dramatik. På denna tredje platta har de melodiösa sydstatsinslagen tonats ned, vilket är synd. Därmed försvinner ett viktigt inslag i musiken som starkt bidragit till bandets särprägel. Men jag kan ändå inte låta bli att gilla deras stökiga tonkonst och tycker fortfarande att Kings of Leon håller ställningen som ett av de mer intressanta nya rockbanden.
