- Vi är helt övertygade om att folk norr om Stockholm och Skansen också har ett behov av att sjunga allsång, säger Kikki Danielsson och skrattar.
Under turnen kör hon mer än gärna sina gamla låtar.
- Det är ju dem som har gjort mig stor, det är tack vare dem som jag är här. Sedan har jag dansbandsåren att tacka för mycket. Många nya artister borde gå i den skolan, de tror att det är så lätt. Jag tror att en hit kan vara ganska enkel att få, men att få hit nummer två och stanna kvar på jorden som människa och artist, det är en del som har svårt för det, säger hon.
Countryn är det uttryck som ligger henne närmast.
- Jag växte upp med country, jag hade en gammal rullbandsspelare som jag spelade in med och lärde mig låtarna. Men schlagermusiken vill jag inte vara utan, det är kul varje gång man är med.
Gruppen Chips
Elisabeth Andreassen har återkommit vid Kikki Danielssons sida flera gånger. I början av 80-talet sjöng de i gruppen Chips. Med låten "Vem e de du vill ha" tävlade de tillsammans med Lotta Engberg i Melodifestivalen 2002, succen följdes av en krogshow som spelades både i Göteborg och Stockholm. Kikki Danielssons dröm är att göra något liknande fast på egen hand.- Det ska vara det sista jag gör innan jag går i pension. Det ska vara mycket humor och skratt, lite allvar men mycket kärlek. Jag har gjort en lång resa genom den här branschen och har mycket att berätta.
Kikki Danielsson säger att hon genom åren har varit för generös gentemot media. Särskilt kvällstidningarna, som skrivit om Kikki Danielsson i hennes svåraste stunder, har hon en särskild åsikt om:
- De har ingen moral och ingen respekt för någonting. De har misshandlat både mig och mina barn väldigt mycket. Felciteringar, lögner. Att förvränga sanningen är de experter på, allt för att sälja lösnummer. De vet att mitt namn säljer. Aftonbladet och Expressen är inte bättre än Se & Hör.
Under intervjun vidrör Kikki Danielsson en mer utelämnande del av sitt liv. Mobbningen som präglade hennes skolår. Frågorna hon vill ställa sina biologiska föräldrar om deras skilsmässa som gjorde att hon adopterades av en familj i Småland.
Bokplaner
Hon säger att hon inte kan passera en skola utan att tänka att därinne står någon som är mobbad och mår skitdåligt. Hon berör dessa tankar efter att ha berättat att hon har fått förfrågan om att skriva en bok.- Jag har skilt mig också, det är där svårigheterna finns, att inte lämna ut någon. Det ska inte vara någon pajkastning. Skilsmässan har vi klarat av och nu jobbar vi ihop, säger Kikki Danielsson.
Enkel och vanlig
Behållningen av att vara öppen är att hon får mycket brev, främst från kvinnor som skriver att de känner igen sig i henne.- Jag är enkel och vanlig, fast jag är artist. Jag försöker inte vara någon annan än jag är. Jag har mött vissa artister som omger sig med en järnridå. Sådan är inte jag, jag är äkta vara.
Kikki Danielsson berättar att hon bara köper psykologiska böcker. Innehållet i böckerna lär henne att hon har ett värde.
- Vi har alla en uppgift att fylla, och min, det är väl den här, säger hon och nickar mot Badhusparkens scen.