Även hemmavid pågår en ständig kreativ process. Även om huset vid Timviken ser komplett och inbott ut är det fortfarande under utveckling efter flytten från villan på Svartudden. Katarina, hennes man Anders och tonårsdöttrarna Sofia och Sandra fick ungefär 70 kvadratmeter mindre att bre ut sig på när de lämnade det 220 kvadratmeter stora huset.
- Vi började sortera samtidigt som vi började bygga, men hade ingen aning om vilket hästjobb det skulle bli, säger Katarina.
Blandningar
Katarinas strävan med hemmet är att hitta en balans mellan gammalt och nytt, färger och mönster. Det får ta sin tid. Hon har inte haft bråttom att färgsätta, och det egenhändigt gjorda kaklet i köket kom på plats först i våras.- Jag hade bestämt att jag skulle göra det själv, även om det bara skulle vara vitt, säger hon. Det är känslan som har betydelse.
Och vitt blev det. De små kakelplattorna klättrar uppför två väggar i köket och bryts av med en grå mosaiksättning gjord på fri hand, också den av Katarina. Hur mycket jobb som ligger bakom är svårt att förstå, men Katarina förklarar att det definitivt inte lönat sig, ekonomiskt sett ...
Beständighet
Ambitionen att det som väljs ut till hemmet ska vara beständigt och inte styrt av en ständig konsumtion gör att valen blir mer noggranna och tar längre tid, resonerar Katarina.- Man måste gå efter sin personlighet. Vi har hållit på i tre år att få hemmet så personligt som möjligt.
- Det är spännande med olikheter - att inte allt är strömlinjeformat efter trender, utan att man valt det man själv är attraherad av och påverkas positivt av.
Allt är rätt i rätt sammanhang, tycker hon.
- Det är en personlig egenrätt att tycka om det man vill!
Rensar än
För en tid sedan tog familjen rätt på gammelmormors systers hem. Då blev skillnaden mellan nutidens och dåtidens sätt att konsumera ännu tydligare.- Jag har samlat på mig mer än vad hon gjort under 80 år. Jag tror att man hade mer vördnad inför sina ägodelar förut.
Ett år efter flytten bestämde sig familjen för att göra sig av med det förråd man hyrt för att härbärgera grejer som inte fått plats i huset.
- Vi bestämde vad vi ville ha kvar, resten skickade vi. Det slet hårt i hjärtat. En del saker kom från mina gamla släktingar.
Trots våndorna har hon inte kommit på en enda sak som hon saknar, även om någon av prylarna dyker upp i minnet då och då.
- Jag klarar mig utmärkt. Och rensar fortfarande.
Förutom miljön runt husknuten med vattnet och skogen alldeles inpå, är den stora skillnaden med det nya huset att det är anpassat precis efter familjens behov.
Katarina och Anders ritade själva, och tog en arkitekt till hjälp i slutändan.
- Vi klämde huskataloger och testade egna ideer. Det var som att lösa en Rubiks kub. En jätteprocess som tog mycket energi. Men vi är jättenöjda med resultatet.
- Det finns inte en kvadratmeter som vi inte använder. Varje millimeter är välutnyttjad.