Det börjar ofta med en vänskaplig relation via sociala medier. Relationen fördjupas utan fysiska träffar och efter en tid kommer bedragaren att be om pengar.
– Då har det uppstått en prekär situation där de exempelvis är i ett land där strömmen har gått eller att de är i nöd på något annat sätt, säger Mikael Ahrtzing, utredare vid bedrägericentrum i polisregion Nord.
Många bedragare utger sig för att vara oljeborrare eller läkare som opererar krigsskadade barn.
– Sedan finns det de som lägger ner väldigt mycket tid på darkweb och faktiskt tar en annan persons identitet. Rena identitetsstölder.
Bedragarna riktar många gånger in sig på ensamma människor som har förlorat sin make eller maka genom att läsa dödsannonser och sedan ta kontakt.
– Jag tycker att detta är extra fult eftersom de utnyttjar ensamma människor som gärna vill träffa någon. De är uthålliga och kan hålla på upp till ett halvår innan de går in på pengar, säger Mikael Ahrtzing.
De drabbade är ofta 45 år och uppåt.
– Dödsannonser är en väg, men de kan söka på Tinder också. De har enormt många vägar. De är duktiga och vet de att de kan mjölka en person på pengar så kan de hålla på hur länge som helst.
Romansbedrägerier är mer vanligt än vad statistiken visar, hävdar Ahrtzing.
– Vi tror att det finns ett stort mörkertal i det här. Många känner sig kanske förnedrade, dels har de förlorat pengar och dels har de gått och blivit kär i en person som inte existerar.
Bland de brott som anmäls har privatpersoner ofta blivit bedragna på enorma summor och i vissa fall handlar det om lånade pengar.
– Det börjar ofta med ett par tusen och när det kommer till vår kännedom kan det vara uppe i miljonbelopp. Jag dömer inte de som går på bluffen, bedragarna är skickliga, men jag förstår ärligt talat inte hur den här mekanismen går till, säger Mikael Ahrtzing. De kan vara otroligt rädda att tappa relationen, det är ensamma människor och det här kan vara det enda de har.
I många fall kan personer bli lurade två gånger.
– I bästa fall gör de en polisanmälan och då säger vi att de inte ska räkna med att få pengar tillbaka. Efter tre månader kan det ringa från ett fejkat försäkringsbolag som säger att de har hittat pengarna i Schweiz, men att det kommer kosta 50 000 kronor att få ut dem. Låter något för bra för att var sant, då är det det.