Kärlek på håll

Emmelie och Felix träffades genom en gemensam vän från Båstad och började prata lite efter det. Sedan lade Felix till henne på MSN och de började småprata lite, det var inget mellan dem då och Emmelie berättar att hon mest tänkte "Vad är det här för konstig skånsk snubbe?".
Accepterat förhållandet
De bestämde sig för att träffas senare under året då båda var i Göteborg och där föll de för varandra. De har mött mer motstånd för att få vara med varandra än hur långt borta de bor ifrån varandra. I början var Felix mamma emot förhållandet och utan stöd av föräldrarna så blev det väldigt svårt att träffas. Två månader senare under ett besök så glömdes allt och nu har hans mamma accepterat deras förhållande.
Ses sällan
Det som de tycker är värst med ett långdistansförhållande är att de får ses så lite och att de jämför med vänners förhållanden då de kan träffas mycket oftare. "Vi blir i alla fall inte less på varandra, och det blir mer speciellt när vi väl ses", tycker Emmelie. De båda säger att det är viktigt att vara positiv och ta varje vecka i sänder för att inte sakna ihjäl varandra.
De berättar att det handlar mycket om uppoffringar och att det krävs mer för att ett sådant förhållande ska fungera. Emmelie berättar att hon har fått offra mycket, främst skolan då hon måste ta ledigt och ändå hänga med, men hon tycker även att det är lite jobbigt att missa lov och helger med kompisar.
Nu så har de hunnit vänja sig med arrangemanget och Emmelie går ut gymnasiet medan Felix går lumpen. Efter det så ska Felix flytta hit för att gå universitet i Luleå och de ska äntligen få vara tillsammans.