Karin Wiksten ångrar inte sin viktoperation som gjorde att hennes diabetes försvann och blodtrycket normaliserades.
För elva år sedan vägde Karin Wiksten 130 kilo, blodtrycket var för högt och hon hade just fått en diabetesdiagnos. Hon hade gått ner i vikt och gått upp igen – många gånger. En viktoperation kändes som det enda alternativet som fanns kvar.
– Jag har alltid sagt att jag aldrig ska göra en magoperation men när titthålsoperationer blev möjligt kändes det okej, säger Karin.
Operationen gjorde hon i Gällivare och resultatet blev lyckat. Hon drabbades inte av några komplikationer den närmsta tiden och några bristsjukdomar på längre sikt fick hon inte heller. Att det gick så bra tror hon beror på det stora ansvar hon tog både före och efter operationen.
– Jag läste på mycket innan och efteråt var jag extremt noga med att äta rätt. Det lilla jag fick i mig var mat av bra kvalitet.
Karin Wiksten har jobbat med djur i nästan hela livet. I dag bor hon på en gård i Svensbyn där hon har både hästar, kanine och fåglar.
Hon beskriver informationen innan operationen som minimal. Att operationen skulle innebära en livslång förändring av livet var inget det talades om. Inte heller talades det om att kroppens förmåga att ta upp medicin som smärtstillande tabletter och antibiotika skulle kunna påverkas av en operation.
– En gång fick jag en infektion i kroppen och på det flera penicillinkurer men inget hjälpte förrän jag fick antibiotikan intravenöst. Smärtstillande tabletter fungerar sämre. Förmodligen passerar de för snabbt genom kroppen. För att få smärtstillande effekt i dag använder jag morfinplåster eftersom min mage är så känslig mot tabletter.
Karin är generellt emot viktoperationer men när det finns en sjukdomsbild tänker hon annorlunda.
Karin Wiksten ångrar inte sin viktoperation som gjorde att hennes diabetes försvann och blodtrycket normaliserades.
– Viktnedgången gjorde att diabetesen försvann och mitt höga blodtryck sänktes. Mina värden blev snabbt bra och det har hållit i sig.
Att värdena är bra vet hon eftersom hon själv begärt att få gå på regelbundna kontroller.
– Jag krävde det, men jag vet många som i stort sett inte haft någon uppföljning alls.
Att hon klarat livet efter operationen bättre än de flesta tror hon delvis beror på att hon var 50 år när hon genomgick den.
– Jag hade fått mina barn, jag hade min man och ett liv jag trivdes med.
Karin berättar om när hon satt i ett väntrum inför ett informationsmöte. På en annan stol satt en ung tjej som sade till en annan att om hon bara kunde gå upp sju kilo skulle hon få göra en operation.
Karin Wiksten trivs med livet på landet där hon numera orkar rida och gå långa promenader. Barnbarnen kommer ofta på besök och hjälper gärna till med alla djuren på gården.
– Många yngre ser en operation som en quick fix för att bli smal. Så fungerar det inte. Operationens effekter får man leva med livet ut.
Karin berättar att hon nästan slutat dricka alkohol, då det enda som händer efter ett glas är ett hastigt rus som snabbt går över i trötthet och huvudvärk. Att äta några större måltider kommer inte på fråga även om hon i dag kan äta mer än hon kunde direkt efter operationen.
– Men jag får passa mig och inte ha för bråttom när jag äter för då händer det att jag "dumpar". Jag blir glödhet och mår illa. Det är som att drabbas av akut ångest.
En skrattduva bor i Karins stall där den ibland flyger omkring bland hästar och kaniner.
Karin brukar inte prata så mycket om sin viktoperation men hon känner att informationen om vad som händer med kroppen måste bli mycket bättre, detsamma gäller uppföljningen. Hon har även tankar kring vem som borde få göra en operation.
– Det måste bli mer individuella bedömningar där man inte bara tittar på BMI-siffran. När jag gjorde min operation var det nästan som på löpande band. Det gjordes tre, fyra operationer per dag, fyra dagar i veckan. De enda förberedelser som krävdes var fem veckor med flytande föda.