När Kårhuset låste dörrarna blev studenterna av med deras café, matsal och främsta studiesal. Studenter oroade sig över var de skulle kunna göra grupparbeten. ”Nu får man väl vara hemma istället, för det finns ingenstans på skolan att göra det. Biblioteket är för litet”, sa en av studenterna som Piteå-Tidningen pratade med.
LÄS OCKSÅ: ”Kårhuset försatt i konkurs”
Eftersom att LTU redan i ett tidigare skede börjat planera för att flytta in Kårhusets funktioner i universitetsbyggnaden kunde vissa åtgärder tas ganska omgående.
– Vi gjorde en snabb insats igår som mynnade ut i att vi frigjorde ett personalrum just för att tillgodose att studenterna har en social yta och kan värma sin mat och äta lunch, säger Lars Bergman, administrativ chef på institutionen för konst, kommunikation och lärande.
Studenterna kommer också att få andra ”hängytor” under tiden man tittar på nya lösningar. En sån lokal bytte funktion samtidigt som lunchrummet.
– Vi la om hela schemaläggningen, dagtid och kvällstid och vi har flyttat in bord och soffor så att de får lite mer möjlighet att studera och ha en social yta, säger Lars.
I studenternas nya lunchrum finns mikrovågsugnar, ett kök, soffor och en tv.
– Jag tycker att det är imponerande hur snabba de var på att ta tag i det här. Det är jättetråkigt med kåren, men det här är väl lite som plåster på såren, säger Jörgen Häll.
Finns det någonting ni saknar fortfarande?
– Det finns fortfarande ingenting att köpa på universitetsområdet. Inget kaffe, fika eller sådär. Det skulle väl ”Två kök” i Acusticum, men de har bara öppet under lunchtid, säger Jörgen Häll.
Kårhuset var dock mer än bara lunchrum och studiesal. Plötsligt var studenterna utan lokal för många av sina aktiviteter efter skolan, men även där har åtminstone provisoriska lösningar börjat komma fram. Bland annat anordnar de som studerar komposition en kväll som kallas ”Composers Creed”. Det anordnades i går för första gången i Röda rummet på Piteå stadshotell istället för i Kårhuset.
– Vår lärare bor på Stadshotellet och han såg att rummet var fint och trevligt inrett och frågade om vi kunde vara där för att socialisera, prata musik och sådär. Det var inga problem alls. De hade till och med skyltat fint med ”Välkomna tonsättare”, säger Gustav Blix.