Kantstötte tomten har fått nya skor

Åren tycks gå fortare och fortare och visst var det väl nyss som vi packade ner julsakerna och tänkte väl inte att det så snart skulle vara tomtarnas tid igen.
Den gamla kantstötta tomten får alltid en hedersplats när det ska julpyntas. Han köptes för över 50 år sedan hos Granbergs Diversehandel. Pris 8.25 står det skrivet under hans ena sko.
Tomteskorna blev av tidens tand ostadiga och därför har tomten nu fått nya svarta stövlar. Vem vet kanske han med sina nya skor kan stå stadigt i ännu 50 år.

Den barndomsjul jag minns allra starkast är från den tid när vi bodde i samma by där den riktige tomten bodde. Javisst den riktiga tomten finns det är jag alldeles säker på.
Han hade rimfrost i ansiktet
istället för skägg och kom med sin häst och släde till alla gårdarna i byn.
Eftersom vi bodde längst bort i slutet av byavägen fick vi alltid vänta så länge tills tomten kom. Pappa ställde ut julklappssäcken på bron så att den skulle stå klar när tomten äntligen kom till vårt hus.
I väntan på tomtens ankomst kunde vi lyssna på Nicke Lilltrolls äventyr. "Mossa, mossa på er alla människobarn" sa Nicke Lilltroll och vi barn förflyttades in i trollskogen och vår mamma fick lung och ro att förbereda julmaten.
På köksbänken hade mamma lagt jullöparen, den med de glada grisarna och tomtarna på som dansade och på den dukades julmaten fram. Mitt bland all den goda maten där stod änglaspelet och plingade med trumpetande guldänglar som snurrande runt av värmen från ljusen.

Det var julgotterna som man längtade mest efter. Mamma hade kokat polkagrisar som hon format till hjärtan, spatserkäppar och andra figurer. Det var roligt att se på när hon arbetade med polkagrisarna, det var varmt och det skulle gå snabbt. Det var som ett trolleri för ju mer hon drog i polkagrismassan dessto vitare och mer silkesskimrande blev den. Jag tyckte det såg ut som änglahår.
Chokladtoppar fick vi också och de smakade himelskt tyckte vi. De var gjorda av smält blockchoklad som blandats med cornflakes och som fått stå kallt att stelna.
Radiokaka var en annan läckehet, Mariekex varvade med blockchoklad som fått stelna i en avlång form och sen skars i skivor. Det blev fort kladdigt men det var inget som vi barn bekymrade oss om. Drömmarna som smälte i munnen och vetesnurrorna som var både vackra och goda.
Pappa hade i god tid långt innan snön kom valt ut julgranen och märkt ut var han skulle hugga den. För pappa var det viktigt att julgranen skulle vara jämn och fin och den fick inte ha någon ful baksida. Nu stod den grön och glittrande, klädd med pappersstrutar, kulor och karameller med bokmärksänglar på. Vi hade fått ett paket med julpynt av vår mormor som bodde någonstans långt söderut, hon hade gjort hjärtan och stjärnor av halm som vi hängt upp, därför var julgranen extra fin denna julen.

Det börjar skymma ute och i barndomens jul är det alltid mycket snö och på julafton faller alltid stora mjuka flingor. Vi står i fönstret och väntar och väntar, mina bröder och jag. Nu ser vi ett svagt ljussken borta på vägen och ju närmare ljuset kommer dessto tydligare hör vi bjällerklangen. Nu är han snart vid vårt hus! Stampandet på bron och bankandet på dörren och God Jul, finns det några snälla barn? Javisst, snälla barn finns det alltid på julafton, både större och mindre barn!
Det är denna julen jag får min fina docka, den som så tragiskt ramlade i stentrappan och krossade sitt huvud men som efter många år skulle få ett nytt liv. "Det är någon som tittar storögt på mig", säger lillebror när han kikar in i sitt paket och mamma får hjälpa honom att plocka fram kramdjuret Tiger. Storebror är glad över sin stora fina batteridrivna bil precis en sån som han har önskat sig.

Det var första gången som jag hade fått köpa en julklapp och jag hade själv valt ut den julklapp som mamma skulle få. Det var så spännande och så hemligt att jag inte kunde tänka på något annat. Så till sist hände det som inte skulle få hända. "Tänk vad mamma ska bli glad när hon får se dukarna!" precis när orden slank ur min mun kom jag på vad jag sagt.
Jag var otröstlig och mamman försäkrade att hon inte alls hade hört något, men det hjälpte inte, jag hade ju svikit min egen hemlighet. Sen blev det inte roligare när mamma öppnade sitt paket och det som jag trodde var dukar visade sig vara pappersservetter. Men mamma tyckte förstås att det var den finaste julklapp som hon någonsin hade fått.

Nu är det på min köksbänk den slitna jullöparen ligger, den med de glada grisarna och de dansande tomtarna och det är på den som den goda julmaten serveras.
Men egna polkagrisar de vågar jag mig inte på och mammas drömmar som smälte i munnen, såna blev inte mina de blev liksom mardrömmar. Men mammas goda och vackra vetesnurror känner jag mig riktigt stolt över att klara av "så där".
Den gamla kantstötta tomten står stadigt på sina nya svarta stövlar och tittar på mig från sin hedersplats.
Jag tittar ut genom fönstret och tycker mig se ett svagt ljussken komma närmare och om jag lyssnar riktigt nog kan jag höra bjällerklangen från barndomens jul.