Kanske flyr vi vårt kråkslott
Upprörda röster höjdes i kommentarsfältet. "Passar det här verkligen sig på en mammablogg?" varvid Sanna Lundell svarar med rubriken "Jo man får säga knulla fast man är mamma".
Jag tycker det är fascinerande att moralens väktare genast är framme. Visst anser jag att somliga handlingar inte passar sig när man är mamma eller pappa, men de passar sig inte heller om man är lillebror eller singel eller hundägare och har inte alls med roller utan med mänsligt beteende att göra. Som att föräldraskapet automatiskt skulle innebära ett kliv in i en helt ny värld där ens gamla personlighet plötsligt inte ryms.
Sedan lever vi ju utan manus.
Fel kan det bli. Då får man väl be om ursäkt och göra så gott man kan.
Eftersom jag är en konstant läsande människa följer jag inte bara en del bloggar utan har alltid en bok på nattduksbordet. Just nu läser jag "Fem gånger kärlek" av Martin Forster. Det är den första skrift som handlar om praktiska råd kring barn som jag faktiskt läst från pärm till pärm.
Den går kort ut på att ge sitt barn fem gånger så mycket positiv uppmärksamhet som tjat, tillsägelser och gränssättning. Och tid. Tid att umgås.
Den närmaste veckan kommer jag att vara en fysiskt frånvarande förälder. Ett gäng roliga saker klumpade ihop sig, Vårrus, middagsbjudning, vinprovning och några kursdagar i Stockholms skärgård (!) gör att bortavaron från dottern blir ovanligt stor.
Därför tar jag två dagar ledigt. Och är. Med mitt barn.
Kanske flyr vi vårt kråkslott, där svart täckpapp vajar på halv stång över husväggarna, där spik och ostelnad cement gör hemma till ett minerat fält för en hund och en snart treåring att vistas på.
Kanske packar vi hemmakokt rabarberdryck och flyr till vattnet med gäss på vågtopparna, till den sönderbrutna cementbryggan, vinden i håret och sand mellan tårna.
Mors dag har passerat på fint vis. Solrosplantor från förskolan av finaste barnet, rabarberpaj hos min mamma, efterlängtad yogamatta av maken och en lättsam middag på hamburgarställets uteservering.
Den där yogamattan har jag planer på att packa med på Stockholmstrippen. Jag ser tidiga morgnar på mattan i mitt rum på Djurönäset där det mest störande, enligt hemsidan, är vågornas kluckande.
Vi får se hur mycket tid som blir över efter kursande och vedeldad bastu på halvön nästan längst ut vid havsbandet.
På ett blomaffär trillar jag över bordet. Jag får köpa det till nersatt pris. Nu står det i förrådet och väntar, tillsammans med några stolar och ommålade resväskor.
Jag känner det starkt. Jag bygger en framtid. Jag bygger mitt liv.
Och även om det bara handlar om en blombalja i vitt, så blir den ett tillfälligt badkar åt en genomsandig Siri.
Så jobbar vi med nyheter