MAINSTREAMROCK. "Every second counts" är första plattan på ett större skivbolag för Plain white t’s från Chicago. Vad vi får är en lättsam rockbrygd med både hjärta och hjärna. Den beskrivs som någon slags emo och inledningen "Hey there Delilah" - hur snygg som helst - skulle lätt kunna parkera dem bredvid någon skön folkrockorkester, men i stora stycken handlar det om musik för en bred publik, med stor radiopotential och i sina bästa stunder med mer skärpa och hjärna än många kollegor i mainstream-träsket. "Gimme a chance" balanserar skickligt på gränsen till det alltför inställsamma och "Friends don’t let friends drive drunk" är strålande melodirock. Betyget dras ner av dussinrockarna "Tearin’ us apart" och "So damn clever". "Making a memory" känns som trött skåpmat från ett sentida Bon Jovi. Dock: enkel vit "tischa" kan aldrig bli helt fel.
