Kämpar för att få jaga på egen mark
I drygt sju år har Sture Nilsson i Sjulsmark kämpat för att få jaga på sin egen mark och slippa att vara "tvångsansluten" till ett viltvårdsområde. Nyligen beslutade Europadomstolen att lägga ned målet, men Nilsson ger sig inte. Nu laddar han om argumentationsbössan!
"Min mark ligger riktigt i ett hörn av Norrfjärdens viltvårdsområde och området skadas inte om jag får ta ut min mark", säger Sture Nilsson i Sjulsmark. Han föredrar att jaga ensam eller med en eller två kamrater och han hävdar att jakt på små marker har många fördelar, bland annat blir jakttillfällena fler.
Foto: Maria Johansson
Sture Nilsson, som är lantbrukare, ärvde 1973 totalt 33 hektar mark efter sin far, varav 28 hektar ingick i ett jaktvårdsområde (numera benämnt viltvårdsområde) sedan 1952. Fastigheten var belägen i det nordöstra hörnet av viltvårdsområdet, som omfattade cirka 5 500 hektar fördelade på närmare 150 fastigheter.
Enkalvsområde
Alla jakträttshavarna var och är medlemmar i Norrfjärdens viltvårdsområdesförening (NVF) och enligt stadgarna kan älgjakt endast ske i form av gemensam jakt.
I januari 2001 begärde Sture Nilsson hos NVF att få sin fastighet undantagen från viltvårdsområdet. Han ville få fastigheten registrerad som ett "område för en kalv", vilket skulle innebära att han fick skjuta en älgkalv om året. Han uppgav att han inte deltagit i jakten på åtta eller tio år (han var mjölkbonde på den tiden och hade svårt att få avbytare), att han tyckte att ett jaktlag om 55 jägare var för stort och att han föredrog att jaga i mindre skala.
Viltvårdsområdesföreningen motsatte sig Nilssons begäran och ärendet överlämnades till länsstyrelsen. Denna avslog i februari 2001 begäran med hänvisning till att han inte kunde undantas från viltvårdsområdet vare sig med stöd av första eller andra punkten i paragraf 33, lagen om viltvårdsområden. Beslutet att vägra Sture Nilsson undantag stred inte heller mot den så kallade proportionalitetsprincipen i regeringsformen eller i Europakonventionen, fann länsstyrelsen.
Europadomstolen
Länsrätten gick på samma linje och beslutet fastställdes sedan prövningstillstånd vägrats i kammarrätten 2003 och i regeringsrätten 2005.
Nilsson vände sig då till
Europadomstolen; han anmälde Sverige med hänvisning till att tvångsanslutning av markägare till viltvårdsområden strider mot de mänskliga rättigheterna.
- Europadomstolen, som avvisar 95 procent av fallen direkt, beslutade preliminärt att gå vidare med mitt ärende. Men sedan gjorde advokaten som jag anlitade (en Stockholmsadvokat som skulle vara expert på området) en miss. Han förde in ytterligare en artikel, artikel 8 i Europakonventionen som handlar rätt till skydd för privat- och familjeliv, och då tyckte domstolen att det hade gjorts ett formaliafel och lade ned målet. Förargligt, nu måste jag börja om från början.
Andra rundan
För andra gången har Sture Nilsson nu begärt att få lyfta ut sina 28 hektar ur Norrfjärdens VVO och åter har viltvårdsområdesföreningen avslagit hans begäran. I sin överklagan till länsstyrelsen åberopar Nilsson i första hand artikel 1 i tilläggsprotokoll till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna: "Ingen må berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse."
Om nödvändigt är Nilsson beredd att ännu en gång driva ärendet genom alla instanser och få Europadomstolen att göra en förnyad prövning av hans sak.
Så jobbar vi med nyheter