Kämpaglad uppviglerska och fara för rikets säkerhet

"Hon såg ut som en torgfru, härjad av väder och vind. Hon liknade en skepparfru som seglat över alla hav och blivit ett stycke av skutan, som hon seglat med, ett stycke ek ur stäven. Hon värjde varken för storm eller skyfall. Hon låg nedpackad i vargfällar i en skrinda på resor över Lapplands snöhöljda vidder och hon klättrade på stegar i gruvor och fjordar. Var helst tre arbetare fanns som icke hört ’Guds sanna evangelium, socialismen’, dit skulle hon, om hon så skulle gräva sig genom graniten med fingrarna". Så beskriver Fredrik Ström denna storslagna kvinna i en biografi år 1930.
Populär talare
Kata Dalström var född i ett högborgerligt hem och drev sedan att ta ställning på arbetarnas sida. Hon uppfattades av borgerligheten som uppviglerska och en fara för rikets säkerhet. Vid många möten fanns representanter för ordningsmakten närvarande och skrev upp vad hon sade.
I november 1912 annonseras i Norrbottens-Posten om "Den populära talarinnan Fru Kata Dalström från Stockholm" som håller föredrag i Lillpite, i Anton Olofssons gård, över ämnet " Vad socialdemokraterna vilja". Där samlades bortåt 300 personer av vilka en stor del inte fick plats.
I ett efterföljande intressant
referat i Norrbottens-Posten klargörs vad Kata Dalström talar om, men även hur en frisinnad uppfattade henne och hennes föredrag. Möjligen kan det vara Arvid Stenberg i Lillpite som skrivit referatet. Referenten gillade dock inte hennes kraftuttryck.
- Fru Dalström, en rätt korpulent, cirka 55-årig kvinna dokumenterade sig från första ögonblicket av sitt föredrag som en fullärd folktalare, i besittning av ett obegränsat ordförråd, konstaterar referenten och noterar att talaren höll en skarp vidräkning med männen som inte med större iver arbetade för kvinnorösträtten.
Krig och rusdrycker
Vid föredraget i Lillpite berörde Kata Dalström rösträtten, krig och rusdrycker.
- Rusdrycker är vår största fiende, alkohol är gift och giftet skall bort. Rusdrycker och kortleken fördärvar kropp och själ. Älskar ni brännvinsbuteljen och kortleken så slå den förra i sjön och den senare i elden ty eljest kommer vi aldrig att få de rakryggade män som vi så väl behöver i vår sociala kamp, dundrade Kata Dalström på i Olofssons gård i Lillpite.
Dalström hade för övrigt också ett starkt intresse för religiösa frågor, vilket tog sig uttryck i talrika skrifter. Det berättas att hon inte var vanligt konfessionell kristen utan närmast buddist.
Några dagar senare samma år befinner sig Kata Dalström i
Arvidsjaur för att hålla en serie agitationsmöten. I Suddesjaur den 6 december. Ett möte till vilket möte folk skidade från vitt skilda håll. Den 7 december befann sig Kata Dalström i Ljusträsk med ett kök som möteslokal för ett 100-tal personer. Påföljande dag i Moskosel inför 175 personer, av vilka en del färdats 3-4 mil. Sex nya medlemmar fick Arvidsjaurs arbetarekommun vid en fest där Dalström också talade.
10 öres inträde
Första fackföreningen i Pitetrakten bildades 1906 vid Storfors sågverk. Detta efter ett anförande som Kata Dalströms höll, efter att ha besökt platsen. Hennes agitationsresa hade, enligt tidningen "Sågverks och brädgårdsarbetaren", fört med sig att såverks-flottnings-skogs- och dikesarbetare dagligen skrev brev med begäran om hjälp för bildande av fackföreningar. Det resulterade för övrigt i att socialdemokraterna och fackförbunden tillsatte en distriktsagitator som inledningsvis främst ägnade sig åt Pitebygden.
I januari 1908 fick Piteborna, mot 10 öres inträde, höra Kata Dalström tala om kvinnors politiska rösträtt i Piteå idrottsklubbs övningslokal, i skräddare Häggströms fastighet. Dit kom så mycket folk att den lilla lokalen fylldes till brädden. Många måste återvända hem, utan att få plats.
Hon började föredraget med att ge en släng åt godtemplarhusets byggnadsstyrelse, vars medlemmar var motståndare till socialdemokratin, och som vägrat upplåta godtemplarhuset. Den kritiken framfördes med schwung och kryddades här och var med en del starka uttryck.
Socialdemokratin ville inte till en början ha särskilda politiska kvinnoorganisationer, som skulle tala om kvinnors egna intressen. En av dem som inte accepterade kvinnorganisationer var Kata Dalström. Hon hävdade att klassfrågan var det särskiljande, inte könet. När Dalström framträdde i Pitebygden 1917, då som kommunist, fann hon många sympatisörer. När hon sedan återkom något år senare till biograflokalen i Roknäs var hon besviken över att inte längre kunde känna igen socialismen i Infjärden, inte minst det förr så "röda Lillpite".
År 1893 anslöt sig Kata Dalström till socialdemokratiska partiet, men i samband med partisplittringen 1917 var hon med att bilda kommunistiska partiet i Sverige, men lämnade det sedan. Mest på grund av religiösa skäl. Denna rikskända, älskade och fruktade agitator, som uppges ha hunnit med att hålla 6 000 föredrag under sin livstid, avled 1923 i en ålder av 65 år.