Under arbete vid Tingsholmen, Hortlax, högg sig en person, "Färdig-Kalle", med en bila i vänstra vaden. Där fanns förmannen Kalle, och till honom skyndade man sig för att berätta om den skadade, som höll på att förblöda.
- Kalle S-g stirrade en stund på mig och sade "Det är ingen fara, det har slutat nu". Därefter gick vi båda tillbaka. Vi fann då att den huggna vaden slutat blöda och var alldeles avvitnat vid såret. Knappt en droppe blod syntes. "Färdig-Kalle" sa att det stack förfärligt omkring såret innan blödningen slutade. Någon slags läsning hade inte Kalle S-g, berättar Piteåbon.
I en annan berättelse framträder också en stadsbo med ett exempel på blodstävjning vilken denne varit åsyna vittne och där hans bror skadats.
- Vid tillfället hade brodern blivit skadad av en skärva från en avslagen karrafhals så att pulsådern i ena armen öppnats och blodet häftigt strilade fram. En numera avliden tulltjänsteman som var närvarande lade genast tummen på öppningen och stirrade under synbar själ- och viljeansträngning, hans huvud fullkomligt skakade, upp i taket. Blodet stannade ögonblickligen och armen liksom vitnade av, berättar Pitebon.
Blodstävjaren hade bara frågat efter personens namn och födelseår.
Samtidigt framskymtar att det inom provinsialläkardistriktet under 33 års tid funnits en praktiserande barnmorska som använt sig av den suggestiva blodstillningskonsten istället för den eljest vetenskapligt inlärda. Att stämma blod var en teknik i form av kinetisk massage à la akupressur som numera anses höra till häxkonsten, men kanske mera hör samman med shamanismen.
- Faktorn, sedermera vald till riksdagsman, skyndade bort till en arbetare som han visste kunde städja blod. Innan faktor hade hunnit säga något sade arbetaren, som befann sig utom synhåll från olyckan: det är bra nu med honom som gjorde sig illa, Faktorn vände då om och fann den huggnes blodflöde stillnat, fast mannen såg medtagen ut.
Faktorn återvände till blodstävjaren och berättade detta och fick till svar: "jag tog nog till litet får hårt, men jag har givit efter nu så att det är bättre".
När faktorn sedan vände tillbaka fann han den skadade fullt kry. Inte heller här förekom någon så kallad läsning.
Det finns vidare en berättelse från Sjulnäs, där några hemmansägare på 1870-talet var sysselsatta med timmerkörning i Flötuträsk, då en av sällskapet högg sig ovanpå foten och började blöda förfärligt. I sällskapet fanns en som kunde stämma blod, men den skadade ville inte anlita honom.
- Vi hade inte annat till hands än att göra mjölbollar och trycka dem med handen på såret, som var mycket litet. Men blodet tryckte på så häftigt att bollarna skuros ut därav. Till sist, när den blödande började bli så medtagen att han ville svimma, sade han: Käre Simon kan du någonting måste du hjälpa mig
Den tilltalande, som tycktes trög sade ingenting. Men efter en stund gick han och lade handen på såret. Han gjorde inga gester och såg varken i taket eller golvet. Men blodflödet hejdades genast och avstannade inom en kort stund.