Kaj Linna är den svensk som i modern tid suttit längst tid i fängelse som oskyldigt dömd. I juni 2017 friades han helt för rånmordet i Kalamark när rätten kom fram till att det inte gick att binda honom till det brott han tidigare dömts för. Kaj Linna fick 18 miljoner kronor i skadestånd av staten och efter frikännandet flyttade han till Kanarieöarna, gifte sig och köpte ett hus som skulle bli ett hotell. Men det blev aldrig något hotell och inte heller någon skorpionfarm som han planerade för.
– Jag har så många idéer som jag tycker är genomförbara. Det här med att starta en skorpionfarm var en bra idé och går att genomföra, men jag kom aldrig till skott. Nu är den väldigt långt borta då det finns väldigt många andra grejer som jag ska göra. Vi kan nog lägga ned den för all framtid, tror jag, säger Kaj Linna i podcasten Spår.
Kaj Linnas liv i frihet har varit omskrivet. För två år sedan startade han ett investeringsprojekt där han försökte få låginkomsttagare att satsa pengar i en okänd kryptofond. Det hela beskrevs som en bluff av bland annat bitcoin-experten Totte Löfström. Kort därefter hoppade Linna av projektet.
– När man ger sig in i någonting kan man också förlora och det upplyser vi naturligtvis om, skriftligt och muntligt. Att det här är en risk. Men i och med att det blev skriverier började de på Hyperfund hacka på mig och det var anledningen till att jag la ner det hela
På en fråga hur mycket pengar Kaj Linna har kvar av de 18 miljonerna svarar han så här:
– Alltså, jag har inga skulder och jag har ett hus. Dessutom har jag nästan inga månadskostnader och drar in nästan 100 000 kronor i månaden. Det går inte att räkna hur mycket som är kvar då jag äger massa mark och företag. Jag vill inte ha några pengar på banken, säger han och fortsätter:
– Jag förlorade en bra slant på hotell-äventyret, men i övrigt har jag inte varit särskilt slösaktig. Jag har inte levt i sus och dus.
I dag har Kaj Linna gift om sig med sin nya kärlek Jahara i Filippinerna där de fått en son.
– Det är fantastiskt. Det var någonting jag ville, jag träffade Jahara och hon är ung. Hon vill definitivt ha barn och familj, så det var inte så mycket att fundera på egentligen om man skulle orka med och mäkta. Det gör jag ju, men det är väldigt stor skillnad på att bo i Filippinerna och i Sverige. Vi har en hushållerska som jobbar sex dagar gånger 12 timmar i veckan. Jag har inget jobb att gå till och Jahara gör nästan lika lite som jag, säger han i podcasten Spår.
Kaj Linna berättar i podcasten att han numera driver ett byggföretag som bygger lägenhetshus. Totalt har han 15 anställda som sköter arbetet åt honom. Han har inte heller några planer att återvända till hemlandet Sverige.
– Sverige är inget land för mig, så kan jag säga. Jag längtar inte till Sverige på något sätt. Den svenska maten kan jag laga här, det är inga problem med det. Den gillar jag så klart. Folk jag tycker om är välkomna hit, vi kan prata på Facetime och så vidare om man ska umgås. Men jag känner mig inte bitter, Anton (Berg, journalisten reds anm). Bitter är inte rätt ord. Snarare, tack och hej.