Jourhavande präst - de ensammas tröst i natten

TELEFONSJÄLAVÅRD. Trycket är hårt på jourhavande präst, Svenska kyrkans telefonsjälavård i akuta situationer, så här års. Ute är det mörkt mest hela tiden och det är inte alla som med glädje ser fram emot storhelgerna som nu nalkas. Då finns Jourhavande präst i Luleå stift, en lyssnande röst i natten, som tar emot samtal mellan klockan 21 och 01.

Piteå2005-12-09 00:00
- Jo, det är tunga tider nu, det händer även att folk ringer hem till mig för att få prata om något som tynger dem, bekräftar Helen Lindbäck, komminister i Piteå landsförsamling och en av de cirka 80 präster i stiftet som är mer eller mindre aktiva i telefonjoursverksamheten.<br /><br />Att arbeta som jourhavande präst är frivilligt och arvodet marginellt, 500 kronor före skatt för en vardagskväll.<br /><br />Alla vill inte delta och det är förmodligen inte alla som är lämpade för den här speciella sysslan heller. <br /><br /><h3>Tungt arbete</h3>Helen Lindbäck, som arbetat som jourhavande präst i nio år, brukar ha ett jourpass i månaden; det tycker hon är lagom. <br /><br />Att tjänstgöra som jourhavande präst kan vara ett tungt kvälls- och nattarbete och Lindbäck försöker se till att hon inte har en gudstjänst eller stor begravning dagen efter ett jourpass.<br /><br /><h3>Kortad jourtid</h3>Nyligen hade PT en insändare där man beklagar att jourhavande präst, som nås via nödnumret 112, slutar klockan ett på natten. "Vem ska trösta människor mellan klockan 01 och 06?" frågar insändarskribenten. <br /><br />Helen Lindbäck har förståelse för den synpunkten och kan bara hoppas att de som mår dåligt och behöver prata med en jourpräst hinner göra det före klockan 01.<br /><br />- Förut hade vi jourtid till klockan 03, men det var inte särskilt många som ringde under de två sista timmarna. För mig personligen kändes det som en lättnad att tiden kortades ned, jag är glad att jag slipper arbeta under "vargtimmarna". Det är nog ganska realistiskt att jourhavande präst ska sitta i fyra timmar, menar Helen Lindbäck och berättar att det inte är så lätt att få präster att medverka i jourverksamheten.<br /><br /><h3>Kris 1999</h3>År 1999 var det kris, bemanningen hade minskat till ett 30-tal aktiva präster och hela verksamheten var i gungning. Men situationen reddes ut och i dag är man alltså ett 80-tal jourpräster i Luleå stift, som omfattar Norrbotten och Västerbotten. Det råder dock brist på kvinnliga präster.<br /><br />Jourhavande präst svarar alla dagar i veckan och på året - och naturligtvis på de stora helgdagsaftnarna typ julafton, nyårsafton och midsommarafton då behovet är särskilt stort. Många människor känner sig ensamma och övergivna under dessa helger, då man förväntas ha roligt och trevligt och mysigt.<br /><br />Helen Lindbäck åtar sig gärna att sitta som jourhavande präst under storhelgerna och de kommande veckorna ska hon jobba både på nyårsafton och trettondagsafton.<br /><br /><h3>Gör nytta</h3>- Då känner man att man verkligen gör nytta, säger Helen Lindbäck, som har jourtelefonen placerad i sitt hem.<br /><br />- Dessutom har jag ungdomar hemma, så jag kan lika gärna jobba dessa kvällar, tilllägger hon med ett skratt.<br /><br />De två saker som människor som ringer till jourhavande präst oftast vill tala om är ensamhet och relationer, enligt Helen Lindbäcks erfarenhet.<br /><br />- Ofta vill de ha förbön och ibland att man ska be aftonbön med dem.<br /><br />
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om