Det var en före detta kollega till Johanna som är kompis med en amerikansk journalist.
– Han hade sålt in en artikelserie som skulle handla om livet utanför storstäderna i Sverige till New York Times. Jag hjälpte först till genom att tipsa om några olika ställen, men hamnade till slut själv i artikeln, säger Johanna.
För henne kändes det självklart att berätta om varför hon gillar Norrbotten.
– Jag vill gärna vara med och lyfta Norrbotten. Jag känner mig som en riktig Piteåpatriot! Det blev en fin beskrivning där bland annat industrierna, Kust, Acusticum och Musikhögskolan är med.
Själv är Johanna född och uppvuxen I Hortlax. Efter gymnasiet flyttade hon till Stockholm.
– Det kändes som att det var dit man skulle.
I huvudstaden träffade hon sin man Johan Brändström, musiker i Randy, och utflyttad Piteåbo han med.
– När vi fick vårt andra barn funderade vi nog på varsitt håll på att flytta hem. Vi landade i att vi ville ge barnen det vi fått i vår uppväxt, det satt djupt rotat kände vi då.
Dessutom bodde familjen trångt.
– I Piteå skulle vi kunna bo på ett helt annat sätt och den drömmen drev på vårt beslut. Dessutom skulle nära och kära finnas nära.
Sedan åtta bor familjen i ett rött hus med vita knutar i Öjebyn.
– VI trivs jättebra och sedan vi flyttade hem känns det som att det hänt mycket överlag. Drivkraften som finns här är fantastisk. Det finns en ung företagsamhet som bara bubblar och det är supercoolt. Det känns fint att få vara med och lyfta det i en tidning som har flera miljoner läsare.
Själv har Johanna jobbat som frisör i många år, men tar i dagarna examen i projektledning från Berghs school of communication samt en examen som digital strateg.
Även om beslutet att flytta hem har känts rätt hela tiden, tyckte Johanna att det var tungt till en början.
– Jag identifierade mig nog med storstaden mer än jag trodde, men jag uppskattar verkligen den lugna känslan man har i kroppen här hemma.
Vad är det bästa med Norrbotten?
– Närheten till naturen och vyerna. Att man kan ta skidorna ut på isen och så hörs det knappt ett ljud. Det behövs i det här informationssamhället där allt ska gå så fort. Något annat jag gillar är att om man brinner för något har man möjlighet att synas med det man gör. Man försvinner inte lika lätt i mängden som i en storstad.