– Alltså, det känns fortfarande som en dröm. Emellanåt tvingas jag nypa mig i armen och fundera på om det verkligen är sant, säger Johanna Brändström, apropå drömrollen hon klev in i den 12 april ifjol.
Biträdande projektledare för mastodonta SM-veckan i Piteå har gjort gott i Johannas entreprenadsjäl.
– Det har varit många parallella trådar att dra i. Det är ett jätteevenemang och visst är det bonus att Piteå har arrangerat SM tidigare (2016) med erfaret folk kvar på flera positioner. För mig är det kul, superspännande och extremt lärorikt, och jag är hundra procent motiverad att fortsätta på den inslagna banan eller med snarlika arbetsuppgifter när SM:et är över, säger hon.
– Pandemin har ju stundvis hängt som en våt filt över arrangemanget och skapat osäkerhet på många plan. Såklart var det stort jubel när restriktionerna togs bort i februari och vi fick klartecken att köra. Nu är allt upplagt för en riktig folkfest, lovar Johanna Brändström.
Trots SM-uppdraget är sport kanske inte det som allra mest förknippas med Johannas uppväxt och karriärstege, även om hon spelat fotboll i Storfors AIK i unga år.
Redan i årskurs nio landade bollsskorna på hyllan, till förmån för musikinstrument och i synnerhet en basgitarr som kopplade grepp om tjejen från Hortlax.
Tillsammans med tre skolkompisar, Therese Lundmark, Åsa Danell och Camilla Neideman, bildades tjejbandet Daydream. Egna låtar växte fram inom pop-rock-genren för bandet som hann lira på åtskilliga scener i Piteå, avverka turnéer runt Norrbotten och i södra landsändan.
– Vi var aktiva mellan 1994 och 2001, blev otroligt samspelta och väldigt goda vänner. Vi gav ut en skiva, fick flera kulturstipendier, många lovord men vi saknade det allra sista för ett stort genombrott.
– Vid sidan om medverkade jag och drev olika kommunala musikprojekt för ungdomar. Jag var projektanställd och redan då kände jag starkt för evenemangsbranschen.
Men sedan gjorde Johanna "som alla andra" och flyttade till Stockholm.
– Alla mina närmaste vänner drog. Jag trivdes förvisso i Piteå men följde liksom bara med strömmen.
Johanna utbildade sig till frisör, fick jobb i en salong på Söder och skaffade bostad söder om stan.
– Jag var med och nischade ett nytt koncept på jobbet. Vi införde musik under arbetstid, engagerade band, trubadurer och discjockeys som spelade, samtidigt som kunderna fick håret fixat. Det blev väldigt uppskattat och omtalat.
Johan Brändström, utflyttad Öjebybo och tillika medlem i punkrockbandet Randy, hade stött på Johanna under tonåren i Piteå, och nu flera år senare sade det klick. 2007 föddes Axel och tre år senare Viola.
– Livet som småbarnsförälder i Stockholm skiljer sig en hel del från motsvarigheten i Norrbotten. Det blev vi snabbt varse och våra Piteåhjärtan började banka allt hårdare.
– Till slut fann vi ett hus till salu i Öjebyn, ett stenkast från Johans barnsdomskvarter. Vi skickade dit våra föräldrar att bedöma standarden, fick klartecken och sedan köpte vi huset utan att själva sett det annat än på nätet. Det beslutet har vi aldrig behövt ångra.
Dagen före julafton 2011 gick flyttlasset från Hägerstensåsen till Trummagatan i Öjebyn.
– Vi har våra rötter i norr och det spelade givetvis in. Det finns ett enormt mervärde att leva här, man har alla chanser att göra något stort av det lilla. Det handlar om livskvalité och trygghet. I Stockholm hade vi sannolikt aldrig kunnat skaffa ett eget hus som det vi nu bor i, i en fantastisk miljö nära älven. Vi köpte också i en tid innan priserna började rusa i höjden.
Övriga medlemmar i Daydream har också gjort samma resa, först till Stockholm och senare har de alla återvänt till Piteå en efter en i nya familjekonstellationer.
Tillbaka på hemmaplan fortsatte Johanna inom frisörskrået innan suget efter evenemang och kultur blev övermäktigt.
– Jag började plugga till digital strateg, kryddat med Bergs projektledningsutbildning. Och efter två år kom annonsen ut perfekt i tid, där en biträdande projektledare eftersöktes till SM-veckan. Jag tackar min lyckliga stjärna som fick jobbet.
– Spännvidden och mångsidigheten är stor. Själv känner jag lite extra för x-trial med motorcyklar och cykeltrial, två spektakulära och publikvänliga grenar. Parasporterna för utövare med funktionsnedsättning känns också väldigt viktiga, fastslår Johanna Brändström.