Hon hade länge plågats av huvudvärk, en eskalerande huvudvärk, och så småningom tog föräldrarna henne till optikern för en synkontroll.
Men glasögonen hjälpte inte. Huvudvärken blev värre och värre.
– Och jag mådde ständigt illa och kräktes, särskilt på morgnarna, det gick så långt att mamma till och med frågade om jag kunde vara med barn, minns Jenny, nu med ett stort leende. Då var det värre.
– Tänk jag är ju ändå sjuksköterska, men jag fattade ingenting, säger mamma Helena Albiin. Inte förrän den där freda’n den 4 september 2015...
Jennys föräldrar är frånskilda och den här dagen var hon hos sin pappa.
– Tina, hans sambo, ringde och sa att jag måste komma, att det var något allvarligt fel på Jenny, minns Helena.
Jenny hade varit hemma från skolan, när Tina kom hem hade hon en blixtrande huvudvärk, tomkräktes och var stundtals helt ”borta”.
Pappa Patrik Albiin, numera Svensson, körde i ilfart med Jenny till akuten, där Helena mötte upp.
– Sen gick allt så fort. Vi möttes på akuten klockan tre och klockan fyra var vi i Sunderbyn, minns Helena.
Där förvärrades tillståndet ytterligare. Jenny kunde inte prata, hon kände inte av sina ben och uppträdde väldigt förvirrat.
– Då tryckte jag på akutknappen och sen hände allt på en gång, det gick oerhört fort, säger Helena.
Jenny fick en kortisonspruta och skickades på röntgen. Redan klockan åtta på kvällen var hon på väg i helikopter till Umeå, medvetslös.
Och föräldrarna var i ett chockartat tillstånd, visste inte om hon över huvud taget skulle leva när de själva kom fram efter en mardrömslik bilfärd.
Men hon levde. Och överlevde.
Tio dagar senare opererades Jenny Albiin och hjärntumören avlägsnades.
– Och sen har det bara rusat iväg. Jag var uppe och gick redan 1–2 dagar efter operationen, stannade i Umeå en vecka och var hemma från skolan i tre veckor. Sen var allt (nästan) som vanligt igen, berättar hon.
Men redan där i Umeå föddes tankarna på att engagera sig i barncancerfonden, inte minst då man upptäckte allt de gjorde för de cancersjuka barnen och deras familjer.
När internationella barncancerdagen uppmärksammades med en ljusmanifestation på Byxtorget i Piteå torsdag kväll fanns familjen förstås på plats. Tillsammans med andra tände de marschaller i form av ett ljus och tänkte på de som fortfarande kämpar. Och de som förlorat kampen.