Det var när han var fjorton år som intresset för friidrotten slog rot. Efter att ha spelat fotboll ett tag lade både kompisarna och idrottslärarna märke till snabbheten och han rekommenderades till friidrottshallen.
– Det var jätteroligt, ännu roligare när det visade sig att jag var bra på det. Sen hjälpte det också att det var ungefär vid den tidpunkten som Bolt slog alla världsrekord, då öppnades ögonen för friidrotten ännu mer än tidigare, berättar Jean-Christian.
– Sen skedde det hela gradvis, jag började träna mer och mer. På en träning frågade min tränare hur mycket jag egentligen ville satsa och det var då jag började tänka på att jag ju faktiskt vill bli bäst.
Inte träna sönder sig själv
I dag, fem år senare, tävlar han på elitnivå i 60 meter, 100 meter och ibland 200 meter löpning. Det innebär givetvis mycket träning i fysik och sprint, men också hoppning.
– Hoppträningen behövs för att träna upp explosiviteten. Är man inte explosiv i de 30 första metrarna i ett 100-meterslopp är det förlorat.
Just nu tränar Jean-Christian fem gånger i veckan, men planerar att stegra till sex gånger i veckan, vilket enligt honom inte är jättemycket för att vara elitsatsande.
– Men vi har den approachen i vår klubb, att man inte ska träna sönder sig själv. På grund av det blir träningsdosen mindre.
Mycket att hinna med
Ändå är livet ett pussel som måste gå ihop. Efter att ha tagit studenten från naturvetenskapsprogrammet är komponenterna mindre, men mycket tid gick åt till de olika delarna och i vissa fall passade inte alla bitar.
– Fotbollen var jag tvungen att lägga av med. Jag försökte kombinera den med friidrotten i ett par år men det gick sådär, till slut var jag tvungen för att ha en chans inom sprinten. Annars har det mesta fungerat, även om mycket tid gått åt till skola och träning. Men jag gillar inte att förlora och jag vill gärna vara bäst i allt, därför satsar jag hårt.
Kanske professionell friidrottare
Och tävlingslusten i Jean-Christian har lett till många prestationer. Mest stolthet går åt till Ungdoms-SM 2011, där han tog två guld i 100 meter och 200 meter, kom femma i diskus och dessutom slog personligt rekord med tiden 11.03 sekunder.
– Jag hade precis fyllt sexton år, fick dubbla guld, slog personrekord och det var en härlig sommar i allmänhet, kommenterar han.
I dag har tiden kortats av till 10.88 sekunder, och även andra saker har förändrats. Det senaste året har kosten blivit viktigare, och det har inte blivit många besök bland affärens godishyllor – någonting som enligt Jean-Christian fallit sig ganska naturligt. Dessutom har funderingarna inför framtiden blivit fler.
– Jag kanske kommer satsa på friidrotten professionellt, det beror på hur det går denna och nästkommande säsong. Men jag har tänkt plugga i framtiden och det kan bli svårt att kombinera träning och högskolestudier. Men jag vet inte än vad jag vill göra med mitt liv så vi får helt enkelt se vad som händer i framtiden.