Jas-piloten lyckligt hemma

Det är en pigg stridspilot som tar emot i hemmet på Ankargrund. Det finns inget som ger en antydan om att Stefan Kaarle för en veckan sedan blev den fjärde Jas-piloten att bli utskjuten ur sitt plan. <h3>Professionell</h3>- Jag mår bra nu, säger han. En stor del av den förtjänsten riktar han till sin arbetsgivare, flygvapnet. - Det finns en oerhört professionell krishantering. Tack vare den vill jag nog påstå att jag nu har landat, säger Stefan Kaarle. Han deklarerar tidigt i intervjun att han inte vill diskutera tekniska detaljer kring olyckan. - Den biten har jag lämnat från mig till haverikommissionen. Det är den som utreder och förhoppningsvis kommer fram till en förklaring till vad som egentligen orsakade haveriet, säger han. <h3>Många tankar</h3>Känslomässigt har han dock inga problem med att berätta om sin upplevelse. Den delar han in i faser. - Första dygnet handlade det mycket om en "vad hände-fas", säger han. Stefan Kaarle berättar att det var många tankar som snurrade runt i huvudet. Trots att händelseförloppet där han sköts ut ur planet, tills han hängde i fallskärmen gick på bråkdelen av en sekund, registrerar hjärnan i princip allt. - Jag har klara minnesbilder av alla sekvenser, utifrån dem kändes det som fem minuter, säger Stefan Kaarle. Allt detta har han delgett Haverikommissionen. <h3>Samma längd</h3>Första dygnet innebar också besök hos läkare. Den kontrollen visade att han klarat händelsen helt utan fysiska skador. Unikt ur flera aspekter. En utskjutning med raketstol sker med stora G-krafter. Något som vanligtvis brukar medföra kompressioner på ryggraden. Det är inte ovanligt att piloten efter sådana påfrestningar blir två, upp till tre centimeter kortare. - Jag klarade mig utan några som helst kotkompressioner, berättar Stefan Kaarle. När hans fysiska status visade sig vara helt okej, var han angelägen att snabbt komma tillbaka till kollegorna på Vidsel-basen. - Det är också en del i terapin, att snabbt komma tillbaka, prata med pilotkollegor, tekniker med flera, säger han. Andra dygnet efter olyckan klassar Kaarle som känslodygnet. - Kanske inte så mycket mina egna, mer andras känslor. Han säger sig ha lite svårt att beskriva den biten. <h3>Svårt förstå</h3>- Jag blir berörd av att många andra berörs, säger Stefan Kaarle. I den vevan kommer han in på det mediala pådrag som haveriet skapade. Den hausse som uppstod har han lite svårt att greppa. I sin yrkesroll lever han ständigt med vetskapen om att den här typen av händelser kan inträffa. Då gäller det förstås också att vara förberedd. Något han också var, trots att det skedde ofrivilligt. - Det var faktiskt mindre dramatiskt än vad jag trott. Jag har faktiskt aldrig känt någon rädsla över att hamna i en situation där jag kan komma att tvingas skjuta ut mig. - Än mindre nu. Ställs jag inför det kommer jag aldrig att tveka, säger Stefan Kaarle. I samband med intervjun finns fyraåriga dottern Ida intill. Hon lyssnar, skrattar och kramar pappa. Ida vet vad han varit med om. - Vi har pratat om det här. Hon förstår, säger Stefan Kaarle. En viktig del i bearbetningsprogrammet är också att se till att komma upp i luften så snabbt som möjligt. <h3>Svårt motstå</h3>Den biten har Stefan Kaarle också hunnit med. - Jo, jag var faktiskt uppe och flög en SK 60 i tisdags. I dag, torsdag, är han egentligen ledig, men så kom ett erbjudande. - Jag blev erbjuden att komma till F21 och flyga Jas. Ett erbjudande han inte kunde motstå. Hans förtroende för stridsplanet är orubbat. - Det är världens främsta flygplan, säger Stefan Kaarle.<\c>

Jas-piloten lyckligt hemma

FLYG. För en vecka sedan var han nära döden i en Jas-krasch på RFN-basen i Vidsel. Nu har han landat, både mentalt och fysiskt.- Jag går stärkt ur det här, säger Stefan Kaarle 37, Piteå.