Jämlik vid ratten!

Visst är det bra med jämlikhet mellan kvinnor och män och visst är det bra att allt fler kvinnor skaffar sig både körkort och bil och inte gör sig beroende av män för att förflytta sig - men varför måste ni tjejer också ta efter våra sämsta sidor i er processen?
Om män körde bil som kvinnor gör så skulle trafiken bli mycket säkrare och antalet trafikdödade minska dramatiskt. Därom är all expertis överens. Men nu börjar i stället kvinnorna köra bil som vi män gör och då kommer det förstås att gå åt skogen med nollvisionen.
Att det i dag är fler kvinnor än män i Sverige som röker är illa nog men nu är de också på väg att hälla i sig brända och destillerade drycker i samma hjärndödande omfattning som männen. Vilket förstås också börjar sätta spår i rattfylleristatistiken.

Nu i veckan publicerar Vägverket, VTI och Brottsförebyggande rådet (BRÅ) en rapport som visar att antalet kvinnliga rattfyllerister inte bara ökar, de återfaller också oftare än manliga rattfyllerister. Kvinnliga missbrukare bakom ratten är helt enkelt svårare att rehabilitera.
Det har enligt Tove Sporre på BRÅ sin förklaring i att kvinnor fortfarande har en högre tröskel än män, innan de sätter sig bakom ratten i berusat tillstånd.
I klartext: De har hunnit längre i sitt missbruk och fått svårare alkoholskador när de torskar för rattfylla. Männen är däremot dummare och tar mer eller mindre kalkylerade risker när de sätter sig bakom ratten med sprit i kroppen. Och fastnar i polisens garn i ett tidigare skede av sitt missbruk.

Frågan är om kvinnornas jämlikhetssträvanden också börjar bryta ner den här tröskeln? Jag har en kompis som är trafikpolis och han påstår att han de senaste åren sett en attitydförändring hos kvinnor som åker fast. Både när det gäller fortkörning, rattfylleri och andra trafikbrott.
Förr blev de förtvivlade, grät och visade tydliga tecken på skam när de stoppades och rapporterades ute i trafiken. I dag rycker de oftast bara på axlarna eller börjar precis som männen beklaga sig över nitiska poliser som borde ägna sig åt att jaga "riktiga brottslingar" i stället för att jäklas med "vanliga hederliga bilister".

Jag lärde mig en gång av beteendeforskaren Bi Puranen att det hör till mannens natur att vara klantigare och ta mera risker än kvinnan (fast hon sa det förstås med finare ord) och då borde förstås kvinnan också vara så pass smart att hon lär av våra misstag.
Men gör hon det?
Efter att ha läst statistiken från BRÅ börjar en obehaglig misstanke att smyga sig på - tänk om kvinnorna håller på att bli lika dumma som vi män?