En picknick med Alf Vonkavaara innebär inget fika. För ett år sedan tog han tag i sin vikt och numera säger han nej till socker och pasta.
– 15 kilo har jag tappat, säger han nöjt.
I stort sett hela sitt liv har Vonkavaara arbetat med parkeringsfrågor så han har skaffat sig en gedigen erfarenhet.
Innan han blev Piteå kommuns ende anställda parkeringsvakt för drygt fyra år sedan har han haft liknande uppdrag som konsult och inom privata parkeringssektorn. Tillsammans med sin fru driver han också ett privat parkeringsbolag i Luleå, på hemmaplan.
Ett av hans stora intressen är just trafikfrågor.
– Jag funderar och ser möjligheter för att få ett bra trafikflöde.
Som p-vakt borde man få ta en hel del skit. Men Vonkavaara tycker inte att han är drabbad och känner inte att han är illa omtyckt.
– Jag tror det beror på att jag bemöter alla med respekt och att jag är extremt noggrann och behandlar alla lika oavsett bil, lön och yrke och det tycker jag är det absolut viktigaste i mitt jobb.
Denne man, som känns trygg och lugn och som själv säger att han sällan blir arg, har under årens lopp hört många både bra och dåliga ursäkter till varför p-boten ska rivas.
Visst blir en del arga över lappen på rutan, men hotad och fått tillkalla polis har han bara behövt göra en enda gång.
– Jag tror faktiskt att de på Ica får mer skäll än jag. Får man böter så vet man att man tagit en chansning.
Under årens lopp har han hört många både bra och dåliga ursäkter till varför p-boten ska rivas.
– Den klart vanligaste ursäkten är men "jag skulle bara". Jag kallar det för att "göra en Alfons Åberg".
Nu är han ingen övernitisk parkeringsvakt med mål att bötfälla så många som möjligt. Han informerar hellre. Men står man på trottoaren för att lasta av grejer så blir det böter.
– Många kör undan bilen upp på trottoaren och tycker då att det styrt undan trafiken. Men då blockerar man ju för andra trafikanter som synskadade eller rullstolsburna. På gatan kan man få stå ett tag för att lasta ur, där är det parkeringsförbud men inte för att stanna en kort stund, säger han och tillägger att varje lapp är unik.
Hans minns några fall där han tagit bort böterna och då har det handlat om sekunder för att slippa göra i byxorna.
– Självklart, om en person håller på att göra på sig. Men böter blir det om man ställer bilen på trottoaren för att hämta mat från en restaurang.
Han tar en kopp kaffe till och får plötsligt syn på en bil vars registreringsnummer han känner igen. Och han känner igen många.
– Nu flyttas bilen igen, det sker tre gånger per dag. Jag förstår inte att man orkar gå från jobbet för att ställa om p-skivan. Det finns ju platser att stå på, men många orkar inte gå de några hundra meterna extra.
Just detta, att människor långtidsparkerar gratis försvinner när nya p-systemet införs. Vonkavaara anser att Piteå är för stor stad för p-skiva och ska Piteå växa så måste reglerna ändras till att bli mer storstadslika.
– Det finns inget som heter gratisparkeringar. Även de på Coop och Ica ska underhållas och skottas och kostnaden hamnar på skattsedeln. Med avgifter så kommer kyrkparkeringen att få fler tomma platser, i dag är det fullt, och Stadsberget kommer att utnyttjas bättre. Trafikflödet blir bättre och de som vill in till stan för att stanna någon timme hittar en p-plats.
Fick han bestämma skulle ha se en grönväxling genom att alla parkeringsplatser kostade. Överskottet från parkeringsintäkterna skulle gå till fler busslinjer och fler gång- och cykelvägar. Han har räknat lite på om avgifter skulle införas på alla parkeringar och kommit fram till att runt fem miljoner kronor per år skulle kunna användas.
– Jag tycker att fordonsägaren själv ska stå för sina kostnader. Och om det kostar att ta bilen så kanske man väljer cykel eller buss istället. Jag tycker inte att tant Agda i Hortlax som inte haft bil på många år ska betala för parkeringar via skattsedeln.
Hans idéer är inte aktuella än, men han hoppas de kan bli om några år.
– Nu tar vi första steget och avgiftsbelägger efter två timmar.
Det är tydligt att Vonkavaara är engagerad i parkeringsfrågor och han ser många möjligheter, men så är det också en stor del av hans liv.
Resten av tiden ägnar han åt travhästar. På den gamla Norrbotttensgården finns tolv travhästar som ska skötas om. Hela familjen är hästintresserad och det blir en del resor till tävlingar.
– En del åker utomlands på semestern, vi har travhästar, säger han och ler.