Jag, Mållgan och Facebook-drevet

Kommer ni ihåg när man hade gjort något som liten? Aldrig ville man ta på sig skulden för det inträffade, när inte ens Alfons Åberg erkände sina misslyckanden varför skulle då jag göra det. I Alfons värld fanns det en tvivelaktig figur vid namn Mållgan, tyvärr var inte jag ett vidare kreativt barn så även min målvakt fick heta så.
Mina försök till att skjuta över problemen till min låtsasvän genomskådades dessvärre tämligen snabbt och han försvann mer och mer tills han en dag var borta. Inte ens Ghostbusters kunde hitta honom. Tiden gick och jag hade ingen användning för hans tjänster fram till en dag, den dag jag registrerade mig på Facebook.
Till en början fick jag massvis med vänförfrågningar och kände mig som High Schools populäraste kille. Men då gjorde jag något jag senare kom att ångra, jag kollade på andras vänlista och fick en chock.
Varenda snorunge hade ju minst 200 nära vänner som de oblygt delade hemligheter med. Jag hånkade på med mina åttio motsvarigheter och fick genast mindervärdeskomplex. Alltid hade jag trott att Facebook var en modern version av Lunarstorm, men här rådde rena dagisnivån där jakten om mest vänner ständigt pågick.
Den vresiga gubben Holger inom mig väcktes åter till liv och planerna på att radera kontot steg. Då får jag reda på att skumföretaget som driver sajten lagrar uppgifterna, så inte heller där kunde jag vända mig.
När jag var som mest desperat kläcks den briljanta idéen att återuppliva min gamle vän Mållgan. Han som egentligen inte behövts de senaste 12 åren ska få göra en osannolik comeback med pompa och ståt. Då kan ni allt vara avundsjuka, ni kanske har två miljoner bekanta, men jag har en låtsasvän som bara vill vara vän med mig.
Det spelar ingen roll hur många väninbjudningar ni skickar honom, för den här spjuvern får ni inte. Gustaf & Mållgan friends forever ristat i eken vid Södra Hamn.