”Vänta nu lite här – börjar skolan på måndag? Var det inte nyss vi fick sommarlov?”
Den mening har både jag och mina vänner nämnt allt för många gånger denna vecka. Ett helt sommarlov har passerat utan att vi märkt det. Tomas Ledins ord om att ”sommaren är kort” stämmer verkligen. På måndag påbörjar jag mitt sista år på gymnasiet men inför den dagen är jag inte speciellt spänd. Det blir som att återvända till vilken skoldag som helst. Annat var det när man precis fyllt sju år och skulle bege sig till sin första ”riktiga” skoldag någonsin. Jag minns fortfarande hur mycket jag längtade efter att få läxa och olika prov. Såhär nu i dag undrar jag vad som var fel på mig, jag har inget emot skolan men vilket barn tycker om läxor och prov? Eller till en början kanske alla tyckte om det, sen fick skolan för sig att ge oss det varje vecka och då slutade vi kanske tycka om det? Eller i alla fall jag.