Kvinnojouren Lillasyster förstärker med verksamhetsutvecklaren Amanda Lundberg Eriksson. Ordförande Elisabeth Qvarnström är nöjd: "Det känns nästan för bra för att vara sant att vi fick Amanda med den erfarenheten som hon har", säger hon.
Det är en gråmulen måndagsmorgon och Amanda Lundberg Eriksson tar en kopp kaffe till på fiket i centrala stan. Sedan en dryg månad tillbaka är hon ny verksamhetsutvecklare på Kvinnojouren Lillasyster.
Hon är hemvändare efter tolv år borta från stan. Av dem blev det elva år i Umeå då hon dels studerade till sociolog vid universitetet, dels arbetade för Tjej- och kvinnojouren i Umeå.
– Nu känns det jättebra att vara tillbaka i Piteå. Det är nästan för bra för att vara sant med tajmingen, att jag får fortsätta med det här fast jag bytt stad. Sedan känns det som en stor ära att få vara jourens första anställda, det är coolt!
"Jag känner mig inte ensam. Jag har en hel förening i ryggen och massor av engagerade tjejer och kvinnor, det är ganska lyxigt", säger Amandra Lundberg Eriksson.
För Amanda väcktes engagemanget för jämställdhet och kvinnors rättigheter tidigt.
– Det har nog alltid varit så, redan på mellanstadiet så tog jag vissa fighter för att jag tyckte det var orättvist mellan tjejerna och killarna. Jag kan vara lite konflikträdd som person men i det här så finns det inget utrymme för att förhandla. Mäns våld mot kvinnor är alltid fel, det finns inga ursäkter.
Hon menar att mäns våld mot kvinnor är det yttersta beviset för att vi lever i ett patriarkat, ett samhälle där männen har makten.
– Att kvinnor och barn far illa och till och med dödas, så kan vi helt enkelt inte ha det.
Kan du känna en frustration över att våldet mot kvinnorna inte minskar, utan snarare verkar öka?
– Ja, absolut jättemycket, därför är det så viktigt att hitta sitt sammanhang i det, så att man orkar med. Att hitta drivkraften till att fortsätta ur den här frustrationen gör man allra bäst tillsammans. En kvinnojour fyller så många funktioner som att stötta kvinnor, finnas som röstbärare, opinionsbildare och att jobba internt.
När Amanda flyttat ner till Umeå för att studera på universitetet så längtade hon efter att få engagera sig i någonting feministiskt, då hon såg ett anslag om tjejjouren kändes det rätt.
Först var engagemanget ideellt, sedan blev det en anställning på totalt åtta år. Bland annat höll hon i workshops på skolor och fritidsgårdar och jobbade som anställd jourkvinna i stödverksamheten.
Kvinnojouren Lillasyster hoppas nu kunna nå ut till ännu fler Piteåbor om att de finns och även till fler utsatta kvinnor. "De ska känna att det är tryggt att kontakta oss", säger Amanda Lundberg Eriksson (till höger), intill Elisabeth Qvarnström, ordförande.
Amanda är glad att kunna fortsätta det viktiga arbetet mot mäns våld mot kvinnor. "Jag kan inte komma på något mer givande att jobba med", säger hon.
Som anställd på Kvinnojouren Lillasyster blir hennes första uppgift att utveckla hur jouren kan arbeta mer utåtriktat och nå fler kvinnor och tjejer. Hon kommer också att arbeta med föreningens utbildningar och i det praktiska stödet till de som söker hjälp.
– Att alla i Piteå ska känna till att vi finns och vad vi gör, det är målet, säger Amanda.
Föreningen har i dag ett 100-tal medlemmar och cirka18 jourkvinnor. Amanda kommer främst att finnas på plats dagtid, men även jobba kvällar och helger.
Vad ser du som största utmaning i Piteå?
– Jag tror att alla jourer är överens om att det är långsiktig finansiering. Det behövs pengar för att kunna planera framåt. Ju mer tid och resurser vi har desto fler kvinnor och barn kan vi nå.
– Det är det utåtriktade arbetet som föreningen inte riktigt mäktat med. Det var då vi tog beslutet att anställa, det känns nästan för bra för att vara sant att vi fick Amanda med den erfarenheten som hon har. Nu hoppas vi genom henne att kunna nå ut till fler målgrupper som unga tjejer och öka kunskapen om mäns våld mot kvinnor, säger Elisabeth Qvarnström, ordförande för Kvinnojouren Lillasyster.
Planen är att inom kort kunna erbjuda en egen grundutbildning, man har också så smått börjat snegla på att starta även tjejjour och en tantjour. Föreningen deltar även under "En vecka fri från våld" i november och den 21 november föreläser författaren Kristina Loveby med egna erfarenheter av våld i nära relation.
Sedan ungefär en månad tillbaka är Amanda Lundberg Eriksson på plats i Piteå som ny verksamhetsutvecklare för Kvinnojouren Lillasyster. "Jag jobbar mestadels dagtid när de andra som jobbar ideellt inte har möjlighet att vara på plats då de har sina vanliga jobb vid sidan av".
Elisabeth Qvarnström beskriver dock läget som mörkt för jourerna i Norrbotten. I älvdalen har både jourerna i Arvidsjaur och Älvsbyn lagt ner efter de nya reglerna om tillståndsplikt för skyddat boende.
– Här ser vi att vi kan behöva ett större upptagningsområde, redan nu har det ringt kvinnor från älvdalen, säger hon.
Hur ser mäns våld mot kvinnor ut i Piteå i dag?
– Det minskar inte, upplever vi. När vi var hos polisen i början av hösten, sa de att våldet hade ökat under sommaren och hösten i Norrbotten och Piteå är ju inget undantag. Det händer och det fortsätter att hända, rubrikerna i Piteå-Tidningen är tyvärr ganska talande, säger Elisabeth Qvarnström.