Jag har björnfrossa

Jag har björnfrossa, eller egentligen kan jag med ett finare ord kalla mig för "arctofil" - alltså en teddybjörnsfantast.
Min första nalle är från 50-talet. Tidens tand har satt sina spår därför har nallen fått nya fotsulor. Av alla lekar som nallen hängt med i så har ena armen lossnat och den hålls på plats med en babytröja.
Nu har jag tyvärr ingen dyrbar Steiff-nalle i min samling och mina nallar har egentligen bara
affektionsvärde.

Teddybjörnar är ett av de populäraste samlarobjekten i världen. Priserna för björnar har ökat kraftigt under senaste åren, men alla tiders rekord slogs ändå när "Happy" 1989 auktionerades ut för 86 000 dollar.
Men som sagt, nu har jag ingen "Happy" i min samling och Peter Plutky från Antikrundan skulle inte värdera min samling till många kronor.
Men för mig är de värdefulla för de är personliga minnen av goda vänner därför har nallarna fått på sig en liten etikett med namn och årtal.
Många har med åren försökt analysera exakt vad som är teddybjörnens charm.
Men just ordet "Happy" sammanfattar väl den skönhet och personlighet som vi söker i våra teddybjörnar.

Titta bara in i deras stora, mörka ögon så slår nog hjärtat ett extra slag!
Det är precis en sådan upplevelse teddybjörnen ska bjuda på, nämligen kärlek och uppskattning, snarare än rikedom.
Den mest värdefulla teddybjörnen för de flesta nallesamlare, oavsett hur mycket den kostade, är den allra första nallebjörnen som man hade i sitt "barndomsland"