Vi ses i Gustavs mammas kök, i huset på Djupviken där han tills vidare bor innan nästa äventyr väntar. En mellanlandning, skulle man kunna säga. Innan han åkte iväg i början av september sa han upp sig från sitt jobb och hyrde ut lägenheten i andra hand.
– Det var mycket att rodda med här hemma, jag hann liksom inte förbereda så mycket inför resan. Jag såg till att få med mig det viktigaste, och försöka googla fram information men det är inte helt lätt att förbereda inför en sådan här resa. Man får chansa lite, allt går ju att få tag i om man missat att packa något till exempel.
Skåne blev Europa
För Gustav började det med att han köpte en ny cykel förra sommaren. Egentligen bara för att smidigare kunna ta sig genom stan, men en tanke föddes om att ge sig ut på en längre tur. Att cykla en vecka genom Skåne pratades det om, men i huvudet blev tanken bara större och större och det slutade med att ta sig från Italien till Köpenhamn.
– Jag har alltid velat resa någonstans själv. Dels för att man automatiskt blir öppnare mot nya personer, man kan inte bara prata svenska med sin kompis, men också för att man själv får lösa alla problem som uppstår. Det har varit många dagar som varit jävligt tjorviga och det är skönt att bara kunna skylla på sig själv men också ha sig själv att vara nöjd över när det löser sig.
Från Italien, där han semestrade en vecka med sin familj i Geta, cyklade han till Tyskland, Österrike, Lichtenstein, Schweiz, Tyskland igen, Frankrike, Luxemburg, Belgien, Holland, Tyskland ännu en gång och slutligen Danmark.
Sammanlagt tog han sig 287 mil på sin cykel, och på den sträckan hinner det onekligen hända en del missöden.
Cykel bästa transportmedlet
– I början hade jag till exempel inte riktigt lärt mig gps:en, så innan jag förstått att man kunde utesluta mindre grusvägar och liknande slutade det ibland med att jag var mitt ute på en åker ungefär, eller att jag var tvungen att släpa cykeln över järnvägar. Men man lärde ju sig eftersom. När jag var i Frankrike fick jag punka fyra gånger på två dagar, och förstod ju att något var fel. Det visade sig att däcken hade blivit så slitna att det lättare fastnade stenar i dem, berättar Gustav, men tragedin tog inte slut där:
– Just när jag hade punka en gång var det söndag, då har största delarna av Europa helt stängt. På hotellet jag bodde på hade jag glömt be om frukost, så det blev en hel dag utan mat, någon Snickers man hade i väskan, cykla 100 kilometer och när jag kom fram till nästa boende var det inte incheckning förrän om två timmar.
Men trots de jobbiga stunderna: Att ta sig fram i 20 meter per sekund motvind i Danmark, komma en kvart för sent till liften som ska ta en upp till Tysklands högsta berg efter att ha cyklat 12 mil och därefter behöva cykla fem ytterligare på grund av lätta missräkningar, behöva resa i kolsvart mörker, trots allt detta så menar Gustav att just cykel är det bästa sättet att ta sig fram på om man vill se och upptäcka.
– Man får se så otroligt mycket. Det är väldigt stor skillnad mot för att fara till Paris en weekend, det finns ju så mycket mer i Frankrike – alla byar i norr till exempel. Det gillar jag mest med cyklingen, hur mycket man får uppleva i varje land. Visst, man måste vara ganska planerad och det är både energikrävande och psykiskt tungt, men det är väldigt kul.
Fler äventyr väntar
Att Gustav är en person som skattar äventyr högt går inte att ta miste på. När UNG träffar honom har han hunnit vara hemma några dagar innan han om en vecka åker till Sydamerika, där han blir borta i två månader.
– Vi är ett gäng på sex personer som ska resa runt. Vi börjar i Peru för att vandra Inkaleden, sen delar vi upp oss och bland andra jag och min bror kommer var i Bolivia. Vi ska gå med guide genom Amazonas och sen till Salar de Uyuni, Saltöknen. Efter det möter vi upp de andra i Buenos Aires där vi stannar rätt länge innan vi reser runt i Argentina, Uruguay och Brasilien. Vi vill bland annat se Iguazu-vattenfallen. Sen avslutar vi i Rio de Janeiro där vi mest ska sola och ta det lugnt, det kommer ju vara en rätt intensiv resa i övrigt, säger Gustav.
Och han vill ständigt vidare. Gustav uttrycker en sorts rastlöshet som infann sig bara någon dag efter att han kom hem efter sju veckor på resande fot i Europa, kanske är det för att livet här har satts på tillfällig paus eller – inte helt otroligt – på grund av viljan att se mer när man redan sett mycket.
– Man lär sig mycket av att resa, man får en ny förståelse för saker. Jag tror man lätt kan bli insnöad om man stannar på samma plats hela tiden, så jag vill resa nu när det inte finns någonting som håller mig kvar.