Det är dukat för förmiddagskaffe i den välstädade och ljusa lägenheten.
– Ja, det var städdag i går, så vi fixade fint inför att ni skulle komma, säger Andree och hjälper Ben att måtta upp pulverkaffe och fixa med mjölk till.
I hallen står ryggsäcken packad inför dagens aktivitet. En skoterutflykt står på schemat och Ben visar med hela kroppen att han tycker det ska bli roligt. Talet är begränsat till korta ord – Andree blir "Je" och brorsan Börje "Boj". Ofta säger han också "Mamma" eller helt enkelt bara "nu", "ja" eller "nej".
– Inom det här yrket så ska man vara driven och hitta på saker. När Ben inte har talet får jag komma med många olika förslag tills jag får ett "ja". Det är en balansgång, för det är också viktigt att jag inte kör över honom, utan verkligen försöker få fram vad han vill, säger Andree.
Ben, som alltid är propert klädd i skjorta, kollar i ryggsäcken igen så att allt är packat som det ska. Först väntar en tur till Ica Lundmans i Hortlax för att köpa Fanta.
– Jag jobbade på kontor tidigare. Men det blev för stillastående, säger Andree och berättar att han helt enkelt gick förbi ett av de privata assistansbolagen och hörde sig för om jobb för snart 20 år sedan.
Sedan 2016 är han anställd som Bens personlig assistent av Alter Assistans.
– Det här jobbet är mer kvalitet. Lönen är inte superduperbra, men man klarar sig. Sedan funkar vi väldigt bra ihop jag och Ben. Vi har ju hängt ihop i vått och torrt i åtta år nu, man lär verkligen känna varandra.
Vad är det bästa med ditt jobb?
– Att se hans glädje, att jag vet att jag har gjort rätt. För han visar verkligen när det är rätt, eller när det är fel.
Efter stoppet i Hortax bär det vidare till Blåsmark där vi stannar till hos Andree för att byta färdmedel till skoter.
– "Je" ropar Ben när han försvinner ur sikte en stund, sedan får han hjälp att ta sig upp på skotern och så bär det iväg.
– Ben gillar verkligen allt som rullar, att åka skoter, bil eller buss, säger Andree och berättar att en favoritsysselsättning är att åka med lokalbussen.
– Vi hoppar på någonstans. Sedan blir det en tur till Backen, Musikhögskolan och tillbaka igen. Sitter vi kvar kan vi få åka med ett varv till (skratt), annars kliver vi av och på igen.
Runt Ben finns en grupp av assistenter, förutom Andree som är "äventyraren" i gänget, även "extramamman" Tina, "pysslaren" David och så Simon som gärna hittar på något med träning. Till gänget hör även vikarierna Hasse och Tobbe som är pensionär.
EU ska ändra arbetstidslagstiftningen och till och med augusti i år jobbar assistenterna dygn med dispens. Mellan de långa passen blir det flera sammanhängande dagar av ledighet. I Bens lägenhet finns ett kontor/sovrum för assistenterna.
– Jag hoppas verkligen att vi kan fortsätta så, för annars måste vi in med fler personer och det kan vara lite svårt för Ben med nya människor, säger Andree.
Vi har slagit oss ner vid en eldstad intill Blåsmarks hembygdsgård. Andree kommer på att han glömt mjölken och blir orolig för att det ska bli för varmt att dricka kaffet till bullan för Ben. Men efter en stunds blåsande är det lagom varmt i koppen.
Vad skulle du säga till någon som funderar på det här yrket?
– Att man provar och ger det ett tag. Inom privat assistans är det också min uppfattning att det går lättare att "matcha ihop" brukare med assistenter. Träffar det rätt så skulle jag verkligen rekommendera det här jobbet.
Vad ser du för utmaningar?
– Ja, det är väl det där att få det att gå ihop. Funkar man inte ihop, då blir det inte roligt för någon att vara tillsammans hela dagarna, det blir nog ännu mer tydligt för en person som inte har talet med sig.
Rutinerna är fasta kring Bens liv – det är mediciner på vissa tider, städa, laga mat, duscha, tvätta, olika aktiviteter och jobbet på Dagverksamheten Rubinen. Assistenterna överlämnar mellan varandra och planerar verksamheten.
Andree jobbar med få undantag dock alltid själv med Ben.
Kan du känna dig ensam?
– Ja, det kan jag göra. Men Ben är också ofta på sitt jobb på dagverksamheten och då kan jag prata med dem som jobbar där och de andra assistenterna. Där behöver jag inte heller styra vad vi ska göra, utan någon annan kanske håller i en högläsning som Ben kan gå in och lyssna på. Fast man har personlig assistans tror jag ändå det är viktigt att man får små micropauser från varandra.
Andree tror att en orsak till att han blivit kvar i yrket så länge är att hans positiva inställning. Han menar att om han är ledsen eller arg för någonting känner Ben av det direkt.
Vi tar skotern vidare till Roy och Ronjas för en sen lunch. Sedan ska Andree och Ben fortsätta vidare med skotern till Blåsmark för att byta tillbaka till bil igen.
Vad hittar ni på sedan?
– Då blir det lugnt hemma hos Ben, det kan bli "Rasmus på Luffen" på teve och att han får duscha då vi har varit ute. Sedan blir det åttondelsfinalen mellan Luleå och Örebro – en helkväll.
– "Je" ropar han Ben då Andree går iväg för att ställa undan matbrickan. Sedan blir det spännande då en plogbil kör förbi utanför.
– Han känner tryggheten hos mig. Jag får vara lite pappa, lite brorsa och lite kompis. Ja, allt i ett. Sedan kan han pussas och kramas, komma och sitta nära eller stryka mig på huvudet och säga: "Je". Då är det svårt att byta jobb.