Lördagens temafrukost kan vara den sista som Piteå församling inbjudit till. Mannen som har varit frukostvärd i många år, diakon Stig-Roland Carlzon, har nämligen gått i pension.
– Men det har blivit stora protester från besökarna. De här frukostarna är populära och jag har erbjudit mig att fortsätta anordna dem. Vi får se hur det blir, säger han.
Inbjuden denna lördag var chefsöverläkare Per-Axel Karlsson. En "bondpojke" från Infjärden som Stig-Roland Carlzon kunde berätta en del om, innan förstnämnde äntrade den lilla scenen i Röda rummet.
– Jag kände ju dina föräldrar, jag älskade dem. Din mamma var en fin människa och konstnärligt lagd, sade Stig-Roland Carlzon.
Sedan tog Per-Axel Karlsson över mikrofonen och för en intresserad publik berättade han om sin väg genom livet och det tidiga intresset för psykiatri.
– Mina föräldrar hade ett stort socialt intresse och tog hand om ungdomar på glid. En kille de tog hand om mådde så dåligt att han fick schizofreni. Detta präglade mig väldigt mycket, säger han.
Första kontakten med psykiatrin var 1974 när han vikarierade som skötare. Sedan år 2000 har han jobbat som chefsöverläkare i Öjebyn vid den länsgemensamma psykiatrin i Öjebyn, det så kallade rättspsyk.
– Det har varit en fantastisk resa, det har varit jätteroligt och jag ångrar inte en sekund. Jag har mött så många människokvalitéer där man inte förväntar sig det. Till exempel hos så kallade värstingar, säger Per-Axel Karlsson.
När han får frågan om hur den idealiska psykvården ser ut anser han att man kanske inte ska falla för nya trender hela tiden, utan istället utvärdera och förbättra de saker som redan görs.
– Det har också dragits in för mycket på psykvården. Jag saknar rehabiliteringsavdelning efter utskrivning.
Hur är det då att vara psykiatriker? Per-Axel Karlsson förklarar att han ständigt har kontakt med jobbet i tankarna och att det kan bli mycket i bland.
– Men då har jag en hobby, svamp. Intresset vaknade redan i femårsåldern när jag lånade svampböcker.
Intresset har hållit i sig hela livet och tyckte tidigt att han i någon mån var specialist. Men han fick en tankeställare när han träffade en fiskare som hittat en jättestor, fin svamp.
– Det är klart att du kan äta den där, sade jag. Senare kom han och sade att han blivit otroligt sjuk och jag blev alldeles kall. Gubben sade då: "Jag skulle inte ätit den åttonde tallriken", skrattar Per-Axel.