Han var eldsjälen och en av de drivande i arbetet med att fullända ett av världens mest spektakulära orgelbyggen på Studio Acusticum.
I dag är professor Hans-Ola Ericsson verksam i Montreal sedan tre år (se faktarutan), men trots det fortsätter hjärtat att klappa för Piteå och den pampiga orgeln.
Visst slog hjärtat några extraslag när försäljningstanken blev känd men orgelprofessorn försvarar Luleå tekniska universitets resonemang "ur ett ekonomiskt perspektiv".
Kritiska reaktioner
– Jag har mött många extremt kritiska reaktioner på LTUs förslag men jag har försökt att mildra kritiken. Ett breddat ägande kan vara positivt för orgeln i den uppkomna situationen.
– Det skulle till exempel kunna förverkliga de ursprungliga planerna med ett så kallat övertonsverk, spelbarhet över internet och ljusdesign i realtid. Det är i nuläget omöjligt med en ekonomiskt blödande institution, konstaterar professorn.
Förödande perspektiv
– Naturligtvis måste man se till att de ursprungliga bidragsgivarna är införstådda med denna lösning, inte minst Kempestiftelserna som bidrog med tio miljoner kronor och gjorde projektet möjligt. Även om de löpande kostnaderna för orgeln är relativt små i sammanhanget kan en försäljning vara ett sätt för LTU att minska det ekonomiska underskottet.
– Men vad jag förstått krävs det mycket mer. I den externa utredning som LTU beställt kommer utredarna till slutsatsen att hela den klassiska inriktningen skall läggas ner, inklusive orgel. För alla goda krafter som sliter hårt på Musikhögskolan måste detta vara ett förödande perspektiv, säger Hans-Ola Ericsson.
Fördömande ordalag
– Om instrumentet blir kvar i Studio Acusticum, vilket vore det mest logiska, med en större bredd i själva ägandet, så ser jag inget problem. Men om instrumentet som helhet skulle försäljas och flyttas så vore det en kulturskandal av sällan skådat slag. Det omgivande kultursamhället, nationellt och internationellt, har redan reagerat med fördömande ordalag och därför har jag försökt att gjuta olja på vågorna
Vem eller vilka skulle kunna ha intresse av att äga en sådan monumental musikpjäs?
– Om vi förutsätter att orgeln blir kvar i Studio Acusticum skulle givetvis Piteå kommun vara en logisk ägare. Det skulle då kunna bli del av en större satsning kring Studio Acusticum som ett musiknav i norra Europa. En annan möjlighet vore att framgångsrika företagare i Norrbotten och Västerbotten, nu när projektet är hotat, tar sitt engagerade ansvar rent finansiellt.
Kan bortfraktas
En annan möjlighet eller risk, enligt orgelprofessorn, är att ett större konserthus eller kyrka någonstans i världen visar intresse och faktiskt köper instrumentet.
– Redan på 1700-talet fraktades och importerades orglar över Atlanten så i dag vore det inget större problem. Men personligen skulle jag tycka att det vore en enormt stor förlust för kulturen i Piteå, Norrbotten och Sverige, säger Hans-Ola Ericsson.