Ivar Lundh var med om den svåra tågolyckan

- Det blev ett väldigt kaos och jag minns hur folk sedan satt på banvallen, skrek och grät, berättar Ivar Lundh, Bergsviken, som var med på olyckståget för 57 år sedan och nu drar sig till minnes vad som hände mellan Bölebyns och Kvarnåsens stationer.

Ivar Lundh hade varit hemma på besök för att övervara ett bröllop och steg på rälsbussen i Bölebyn för att åka till Harsprånget, där han jobbade vid den tiden.

- Plötsligt ser jag hur rälsbussföraren och några passagerare, i den främre delen av vagnen, kastade sig ut. Hastigheten var inte speciellt hög. Jag tittade framåt och såg hur loket närmade sig. Jag bedömde att vi skulle klara smällen ganska bra. Därför hoppade jag inte ut. Plötsligt låg jag på golvet, konstaterade att det rann blod från huvudet och att nyckelbenet gått av.

I bilar till lasarettet

Jag kände mig trots allt pigg och ville inte åka till lasarettet, men fördes ändå dit. Jag minns så väl att när läkaren frågade mig om mitt födelsedatum hur svårt jag hade att komma ihåg detta på grund av en hjärnskakning

Lundh blev också sjukskriven några veckor.

Av referatet från olyckan framgår att rälsbussen fick omfattande skador och att 25 personer skadades. Sedan en läkare och en sjuksköterska, i bil, begett sig till olycksplatsen tillkallades ambulans och bilar som förde de skadade till Piteå lasarett. Där fick doktor Robert Ivarsson och hans medhjälpare ta hand om dem. Av de skadade fick nio personer stanna kvar medan 16 fick återvända hem efter att ha fått sina skador omsedda.

Walborg Wikström, en av passagerarna och som skadades lindrigt berättade:

- Jag gjorde bara vad varje annan människa med litet sjukvårdsutbildning skulle ha gjort, lade första förband på många skadade.

- Situationen gav inte utrymme för många funderingar hur man skulle göra. När dörrarna gick upp var jag den första att hoppa av, jag gjorde ett väldigt luftsprång innan jag hamnade på marken intill stängslet, som jag för övrigt höll på att studsa över.

Det berättade telefonisten Ulla Granberg, Älvsbyn, som klarade sig undan med en stor svullnad på benen, en vrickning och skrubbsår.

Elsa Åström från Klubbgärdet var med sina två barn med som passagerare. Åström omtalade att såväl hon som barnen klarade sig praktiskt taget utan skador.

Elin Hedman, Ljusträsk, rapporterade att även hon, hoppade av i kollisionsögonblicket och fick en del lindriga smällar.

Platsen där kollisionen skedde var en raksträcka med ungefär 400 meter fri sikt. Gruståget höll en fart av ungefär 40 km vid kollisionsögonblicket och hade observerat den annalkande rälsbussen och därför börjat bromsa in. Rälsbussföraren hade också slagit till bromsarna och hade en fart på ungefär 10 km. Loket rände in i rälsbussen över två meter och som skjutsades tillbaka cirka 20 meter. Rälsbussföraren och passagerarna räddade sig genom att hoppa av i sista ögonblicket.

De skadades

Skadade vid olyckan:

De som skadades vid olyckan var Tyra Bergman, Pålberget, Hildur Bergström, Piteå, Birger Burman, Arnemark, Anna-Britta OttiliaFlodström, Pitsund, Ulla-Britt Granberg, Älvsbyn, Elin Hedman, Ljusträsk, Arvidsjaur, Gun Johansson, Piteå, Ing-MarieJohansson (1 år), Roknäs, Johan Emil Johansson, Sonja Johansson, Roknäs, Ivar Lundh, Lillpite, Irene Vilma Nilsson, Svensbyn, Naima Edit Olofsson, Piteå, Manfred Sundkvist, Edefors, Margit Sundkvist, Edefors, Karin Uvhagen, Öjebyn, Tommy Uvhagen (2 år), Öjebyn, Rolf Westerlund (15 år), Vidsel, Eivor Marianne Wikström, Älvsbyn, Valborg Wikström, Piteå, Elsa Åström, Klubbgärdet, Piteå, Eva Åström (5 år) Klubbgärdet, Piteå, Stig Erik Åström (2 år) Klubbgärdet, Piteå, Rigmor Öhlund (2 år) Sikfors och Judit Viktoria Öhman, Svensbyn.