Bilen premiärvisades den 26 augusti 1959. Den mottogs med blandade känslor, främst gav de små hjulen upphov till stor skepsis. I Storbritannien gick försäljningen trögt de första åren, men Mini blev populär bland artister och skådespelare, och med de stora framgångarna i biltävlingar ökade försäljningen dramatiskt.
Issigonis gode vän John Cooper, som låg bakom formel 1-stallet Cooper, provkörde Mini, och blev förtjust över väghållningen, men ville ha mera effekt för att tävla. John Cooper övertalade BMC att få prova en starkare motor, tillsammans med skivbromsar och sälja denna version till allmänheten. BMC var mycket skeptiska, men hoppades på att få sälja något 1000-tal. I verkligheten såldes närmare 150 000 Cooper!
Den första Mini Cooper från 1961 var försedd med en långslagig 997 cm³ motor, som senare ersattes med mer lämplig kortslagig 998 cm³, båda på 55 hk. Senare kom 1 275 cm³ Cooper S, med effekt på 76 hk. Cooper S såldes också med motorer på 970 cm³ och 1 071 cm³, men dessa var ovanliga. Bilarna såldes i både Austin- och Morris-version. Under åren släpptes också modeller som skåpbilar och picups. Totalt kom kojan att byggas i 140 olika modeller.
När BMC:s avtal med John Cooper gick ut 1971 försvann Mini Cooper. Modellnamnet Cooper återkom igen i början av 1990-talet och används än idag för sportigare varianter av Mini.
Den sista hundkojan rullade av bandet den fjärde oktober 2000, efter 5 387 862 tillverkade bilar Numera tillverkas den moderna versionen av Mini av tyska BMW.