Det var i mars som Ingegerd Korvi ansökte om ledsagare hos Piteå kommun. På grund av Parkinsons sjukdom och diabetes är hon svårt rörelsehindrad och kan inte själv ta sig ut och in i lägenheten på övre plan.
Och när bekräftelsen om fyra timmars ledsagare i månaden kom, (en timme i veckan) var hon tvungen att skratta. På- och avklädning tar nämligen sådan tid att hon knappt hinner ut ur lägenheten, så ska hon tillbaka igen.
Hon överklagade socialnämndens beslut och begärde tolv timmar i månaden. Nu har Förvaltningsrätten delvis bifallit överklagandet och anser att hon är berättigad till åtta timmar.
– Åtta timmar är bättre än fyra, men tolv hade jag verkligen behövt.
– Eftersom jag behöver hjälp med både påklädning och avklädning, och det tar sådan tid, så kan jag vara på exempelvis Samvaron ungefär 20 minuter innan det är dags för ledsagaren att ta mig hem igen.
Hon har tidigare haft en Permobil, men eftersom den inte fick plats i hissen, var hon tvungen att få en elrullstol med joystick.
– Problemet är att hissen är trång och jag vågar inte använda elrullstolen heller, eftersom mina skakningar kan göra att jag kör på någon. Joysticken är så känslig, säger Ingegerd Korvi.
I socialnämndens beslut om fyra timmars ledsagartid hävdas att Ingegerd Korvi inte är socialt isolerad eftersom anhöriga besöker henne och hon har möjlighet att utnyttja färdtjänst.
Detta håller hon inte med om. Anhöriga hälsar på ibland, men de har sina liv och det finns inte mycket pengar kvar till färdtjänst när hyran är betald.
– Jag är som i en kokong, bunden till tv-apparaten. Det var roligt när tv-debatterna var igång, men nu tycker jag att det är mest matlagningsprogram i parti och minut. Sedan jag blev änka blir jag så isolerad när jag inte tar mig ut själv, säger hon.
Hon berättar att mannen inte var den sociala typen som ville vara med i föreningar och dylikt och de fåtal vänner de hade, är numera döda.
Hon tycker att socialnämnden saknar förståelse för rörelsehindrade.
– Jag förstår inte varför det ska bli så försämrat för äldre, det är fruktansvärt.
De många ensamma timmarna fördriver Ingegerd Korvi med att skriva noveller, dikter och sagor.
– Jag har skrivklåda och är tacksam för att jag har den läggningen. Tidigare målade jag också men det har jag tvingats sluta med.