Inre resa mot vandring på glödande kol
En glödbädd. En människa. Ett beslut. Att gå eller inte gå - med nakna fotsulor över glödande, nästan 400 grader hett kol. På onsdagskvällen hölls glödvandring på Fagerviks kursgård utanför Piteå.
Elden, några marschaller och facklor är det enda som lyser upp i höstmörkret nedanför Fagerviks kursgård. Det är onsdagskväll och människor från Piteå, Boden och Luleå har sökt sig hit för att gå på glödande kol.
Foto: Robert Lundberg
Regnet smattrar mot tältkåtan. Mattias Nordaneldh lägger på ett vedträ i kaminen. Fortsätter att prata till de 13 män och kvinnor som spitt ut sig på renfällarna runt om. Lågorna lyser upp sammanbitna, tankfulla, allvarsamma ansikten.
Fatta rätt beslut
Det handlar om att hantera utmaningar, att se möjligheterna i livet och att fatta rätt beslut. Det beslut som känns rätt för en själv. Beslutet att inte gå över glöden kan vara precis lika riktigt som det att gå.
- När man känner pressen att göra något och vägrar att göra det, då växer man också, föreläser Mattias Nordaneldh.
För en stund sedan har deltagarna fått knäcka en blyertspenna med bara fingret. Och positiv inställning. Gruppen hade fått order att tänka tillbaka på ett lyckat ögonblick i livet och försätta sig i det tillståndet. Jessika Westman, Boden, jublade och slängde sig om halsen på sin kompis efter att ha knäckt pennan på fjärde försöket.
- Jag tänkte mig in i den där superstolta stunden jag hade, och så gick det bara, säger hon.
Viktigt att fokusera
Regnet tilltar utanför kåtan. Mattias Nordaneldh pratar om fokus.
- Vad vi väljer att fokusera på är oerhört viktigt, både här ute och till vardags, säger han.
Det börjar dra ihop sig. Elden utanför håller på att slockna. Någon skruvar på sig.
- Kommer du fram och dina tankar är på brännblåsor - gå inte, säger Mattias Nordaneldh.
Beslutet ska fattas framför glödbädden.
Innan det är dags får deltagarna gå ut och göra ytterligare en övning. De ska böja ett armeringsjärn med en av kroppens mjukaste delar - halsgropen. Bara ett hopvikt papper skiljer järnet från den tunna huden. Par efter par antar utmaningen, placerar järnet mellan sig och går resolut fram och ger varandra en kram.
Suggestiv musik
Elden har falnat. Den glödande kolen har krattats ut till en drygt tre meter lång bädd. Kursdeltagarna har tagit av sig sockarna. Går barfota i skorna. Eftertanke. Så formar de en ring runt bädden och börjar gå runt. Suggestiv musik ljuder ur högtalarna. Johan Harju, Boden, kliver ut ur ringen, ställer sig framför bädden, fokuserar och går. Ringen fortsätter att snurra till trummornas rytmiska dunkande. En efter en kliver ur, ställer sig framför glödbädden och fattar beslutet. Till slut har alla gått. Vissa har till och med gått två gånger.
- Det kändes bra. Fantastiskt att ha gjort det, säger Emma Åkesson, Piteå.
Hon hade sina tvivel under kvällen. Men när hon såg att de andra gick blev beslutet enkelt.
- Jag tänkte bara att nu går jag, och så gick jag, säger hon.
Ont? Inte ett dugg.
Så jobbar vi med nyheter