De båda kvinnorna, nu 19 och 20 år gamla, dömdes för olaga förföljelse, hot och förgripelse mot tjänsteman, samt våldsamt motstånd till skyddstillsyn med samhällstjänst 180 respektive 220 timmar samt vård i form av samtalsterapi.
Detta sedan polisfamiljen genomlidit en mardrömslik sommar och höst med ständigt återkommande dödshot, förföljelser och allmän otrygghet och de båda åtalade – trots sin ungdom – suttit häktade i nästan tre månader.
Utökat kontaktförbud
När rättegången återupptogs, efter att kvinnorna genomgått stor rättspsykiatrisk undersökning, släpptes de på fri fot i väntan på dom men med allvarliga varningar från rättens ordförande Stefan Lundstig:
– Men håll er nu i skinnet, händer det något mer blir ni omedelbart frihetsberövade igen, sa han.
Och allt var lugnt, åtminstone ett tag. Under sommaren inträffade däremot en del saker som gjorde att flickorna på nytt misstänktes för liknande brott och på nytt meddelades ett utökat kontaktförbud mot två personer som deltagit i den tidigare rättsprocessen, en i Piteå och en i de norra länsdelarna.
Utredningen har sedan dragit ut på tiden, dels därför att analyssvar och genomgångar inte varit prioriterade, dels därför att åklagaren begärt nya förhör och nya genomgångar, bland annat av IT-forensiker.
– De misstänkta är ju inga ungdomar längre, de räknas som vuxna och sitter inte frihetsberövade, därför har ärendet ingen förtur så vi får vackert vänta, sa kammaråklagare Åsa Jonsson, Umeå, till PT i november.
Hon hade då begärt ny IT-teknisk genomgång av beslagtagna datorer och smartphones med inriktning på att säkra bevis genom att återskapa skickade, men raderade meddelanden och dokument. Åklagaren ville också att en del nya förhör skulle hållas.
Bevisen håller inte
Nu, när alla analyser och förhör är klara och åklagaren hunnit gå igenom hela förundersökningsmaterialet står det klart att det inte blir något nytt åtal mot kvinnorna. Förundersökningen läggs ner.
– Jag har helt enkelt inte tillräckligt för att gå till domstol. Bevisen håller inte för en fällande dom och då kan jag inte heller åtala, säger Åsa Jonsson.
Den förföljelse som de misstänktes för var också av mindre allvarlig karaktär än den som drabbade Pitepolisen och hans familj, vars hus de dömda kvinnorna kört förbi 5–20 gånger per dag och som de ringt cirka 100 gånger, skickat en mängd brev och sms med dödshot mot bland annat barnen till och som de slutligen skickat ett brev med en grisnjure i som var stadd i kraftig förruttnelse då den kom fram.