2012 beslutade Piteå församling att regelbundet utföra förbättringsarbeten på kyrkogårdarna. Det var sedan en liten flicka omkom då hon fick en gravsten över sig i Bollebygd, som ett upprop inleddes bland landets kyrkogårdsförvaltningar.
– Här i Piteå var det arbetet redan påbörjat innan olyckan skedde, men för tre år sedan fattade man beslut om att säkerhetsarbetet ska utföras kontinuerligt. Så vi betar av sektion för sektion här på kyrkogården. Så mycket vi hinner varje sommar, berättar den tillförordnade kyrkoherden Mats Björk.
Anhörigas ansvar
Egentligen är det den enskilde gravrättsinnehavaren, alltså de anhöriga som ansvarar för själva gravstenen. Men i Piteå står församlingen för alla kostnader förenade med förbättringsarbetena.
I grannkommunen Luleå kan man se nedlagda gravstenar om man passerar Nederluleås kyrkogård i Gammelstad.
– Vi lägger ner de stenar som riskerar att välta. De kan bli liggandes upp till ett år, medan vi försöker få kontakt med gravrättsinnehavaren, säger kyrkoherden Richard Marklund vid Nederluleå församling.
Där får gravrättsinnehavarna bekosta förbättringsarbetena. Men att lägga ner stenar är något man försöker undvika i Piteå.
Balkning och dubbning
– Om vi måste lägga ned någon sten på grund av att den utgör en säkerhetsrisk så underrättar vi de anhöriga och åtgärdar stenen inom ett par dagar, säger Mats Björk.
Själva säkerhetsarbetet består i att gräva ner betongbalkar i marken. Gravstenarnas fundament fästs i balkarna med hjälp av tappar, så kallade dubbar. Det ska finnas minst två dubbar i varje sten. Resultatet blir jämna rader och raka stenar. Balkningen kan begränsa valet av gravsten. Vill man ha en sten som inte är anpassad för att dubbas så kanske man får ta en liggande sten.
– Kyrkogården är inte bara de dödas vilorum, utan också en plats för de levande. Det ska vara en trygg och vacker plats, säger Mats Björk.
Kommit långt
Han är nöjd med säkerhetsarbetet på Piteå kyrkogård.
– Det är fantastiskt. Det är oerhört enkelt, stabilt och säkert.
Han förklarar att Piteå församling kommit långt med detta arbete. Det blir också enklare för varje år som går.
– Idag väljer många att kremera sina anhöriga istället för att begrava dem, och de stenar man väljer idag är mindre och tunnare än vad stenarna var förr i tiden, säger Björk.