Ingen fluga som blåser förbi

För ett par år sedan var jag på en journalistkurs som bland annat handlade om bloggar, en då relativt ny företeelse. En av föreläsarna talade om bloggandet ungefär som en nyfrälst talar om Jesus. I den efterföljande debatten sågades han hårt av en del luttrade reportrar. Själv var jag inte lika kritisk och väl hemma i Piteå skrev jag en krönika om fenomenet.
Sedan dess har mycket vatten runnit i Hästskoforsen i Laisan. Antalet bloggare har vuxit lavinartat och i dag har minsta tidning knutit till sig bloggare. Inget ämne är för litet för att penetrera i bloggosfären. Majoriteten är ointressanta utanför vänkretsen, men det finns också gott om bloggare med gedigna kunskaper.
"Bloggen är en revolution som kommer att påverka oss journalister vare sig vi vill eller inte" säger Sofia Mirjamsdotter som av somliga har kallats den bästa svenska mediebloggaren.

Revolution eller inte, men bloggen har definitivt kommit för att stanna. I vissa fall, som nyligen under Israels attack mot Gaza, levererade bloggröster inifrån snabba och direkta lägesrapporter.
När FRA-debatten rasade som värst var det bloggarna som gick i bräschen och satte press på politiker. Det är möjligt att bloggarna fick för stor cred och i slutänden blev det trots allt en FRA-lagstiftningen, om än med vissa förändringar.

Den senaste bloggdebatten har handlat om Liza Marklund och hennes "sanna" böcker "Gömda" och "Asyl". De stora nyhetsdrakarna höll låg profil, men på nätet växte debatten och till sist skvalpade det upp till ytan. Till och med kvällstidningarna skrev. De som annars alltid månar om att vara först. Trycket blev till sist för hårt.
Alla höll inte med. Jan Guillou har bara förakt till övers för nätbloggandet om Marklund och krystade ur sig ett dåligt försvarstal om att sanna berättelser nästan aldrig är sanna eller hur det nu var. Huruvida Guillous ställningstagande grundar sig i att han och Marklund båda är delägare i Piratförlaget är svårt att veta.
Men jag vill hävda att journalister ibland har ungefär samma problem med kårandan som poliser kan ha när Kalle har ramlat i piketen.

På en viktig punkt har dock Jan Guillou rätt och det är de pöbelfasoner som väller fram i anonymitetens skugga. Folk vräker ur sig en massa hatisk dynga som de förmodligen skulle ha svårt att stå för ansikte mot ansikte.
Det innebär inte att det är oväsentligt att bena ut vad en sann berättelse är.

Hur som helst är bloggar en realitet och det senaste, twitter, växer snabbt. Kortfattat är twitter en tjänst för mikrobloggning (max 140 tecken) där man i kommunikation med andra snabbt kan uppdatera händelser och ämnen. Som också säkert kommit för att stanna.
Vem minns inte förra s-ministern Ines Uusmann som 1996 sa att "Internet är en fluga som kanske blåser förbi".
I verkligheten sa hon inte så. Det handlade om en hårt vinklad rubrik i Svenska Dagbladet.

Och det är fredag och vi lever verkligen i snöhelvetet och är det konstigt att man längtar bort nångång. Särskilt nu när melodifestivaltramset startar i en evighetslång parad av usla låtar och indolent pseudoskvaller där Bert Karlsson än en gång får sanningssägarstatus. Vi slår av tv:n.