Under onsdagen var det Världsdiabetesdagen. Fanny Andersson, 25 år från Piteå, är engagerad inom Piteå Diabetesförening och fick frågan i fjol om det dagen skulle uppmärksammas på något särskilt sätt i Piteå? Svaret var nej, men då fick hon idén om att försöka göra någonting.
I år är hon ute och informerar om sin diabetes för elever på Norrmalmskolan, under onsdagen besökte hon fem klasser.
Under förmiddagen träffade hon yngre elever, på eftermiddagen besökte hon en årskurs sexa:
– Det har varit väldigt mycket frågor, de yngre eleverna frågade om "diabetes smittar" och om man kan få det av att "spela för mycket tv-spel" eller "se för mycket på teve". Så är det förstås inte, men det är jättebra att de frågar, säger Fanny Andersson som fick diabetes typ 1 då hon var två år gammal.
– Jag har alltid varit öppen med min diabetes, men många döljer det och skäms för det.
Varför tror du att det är så?
– I tonåren tror jag att man bara vill vara som allra andra. Men i vuxen ålder vet jag inte, det är ju inget man rår för, säger Fanny Andersson som menar att det därför är så viktigt att få komma ut och ge rätt information och slå hål på de fördomar som finns.
Eleverna i årskurs 6C hade också mängder av frågor – både om "diabetes smittar", men också om "det tar ont att sprutor", "vad insulin kostar", "hur man känner att man är låg eller hög i blodsocker", "vad de olika hjälpmedlen kostar" och "om det bara är i Sverige som de är gratis"?
Blodsockret ska ligga mellan ungefär 4 och 8 – men när Fanny kom in i klassrummet kände hon direkt att hon var "låg". När hon kollade blodsockret genom att scanna med mobilen mot en sensor på armen, visade den mycket riktigt på 3,3.
– Nu måste jag ta dextrosol, menade Fanny och visade att hennes händer skakade litegrann.
– Många tycker att dextrosol är jättegott, men jag har ätit det så mycket att jag är ganska less.
En av frågorna var om hon tycker det är "jobbigt" att ha diabetes typ 1.
– Vissa dagar är det jättejobbigt, andra dagar är det bra. Men som helhet, ja, det är jobbigt.
Typ 1-diabetes innebär att kroppens eget immunförsvar förstört cellerna i bukspottkörteln. Bukspottkörteln kan då inte längre tillverka insulin. Utan insulin kan kroppens celler inte ta upp blodsockret. Den som har diabetes måste alltså tillföra kroppen insulin via en pump eller sprutor (pennor), främst i samband med mat.
– Min bukspottkörtel är helt trasig, sa Fanny som dock också berättade att mycket pengar läggs på forskning om diabetes.
– Jag hoppas förstås att de ska hitta ett botemedel!