9Läkarna Alejandro Fernández Valverde, 28, och hans fru Isabelle Morón Carillo, 33, från Granada, Spanien, ville jobba i ett annat land efter att coronapandemin hade börjat klinga av.
De beskriver pandemin som skräckinjagande. Den första vågen var ungefär likadan i Spanien som i andra länder, men andra, tredje och den fjärde vågen var katastrof.
– Vi älskar vårt land men vårdcentralerna har inte samma resurser som i Sverige. Våra patienter dog, till en början fanns ingen skyddsutrustning att tillgå. Det var fruktansvärt, säger Isabelle Morrón Carillo som är från Mallorca men har studerat till barnläkare i Granada.
Alejandro hade tidigare varit på besök i Sverige och han tyckte att det var fantastiskt. De började plugga svenska för cirka 1,5 år sedan.
– Vi hade ett online-språkutbyte med en svensk barnläkare i Piteå. Hon pluggade spanska och vi behövde lära oss svenska, så det passade oss perfekt. Barnläkaren hjälpte oss i kontakten med Inflyttarservice och de har bidragit med många praktiska saker som att söka bostad, hitta ett nätverk och vänner, säger han.
Nu har de jobbat på Hortlax hälsocentral i några månader och de trivs jättebra. Att prata svenska med patienterna går fint och får de problem kan de använda engelska eller fråga en kollega. Det har också hänt att patienterna har velat prata spanska med dem.
– Svenska är svårt men pitemål är ... ååh! En patient sa till mig 'I hav illt'. Jag frågade om han hade yrsel men han nekade. Min kollega förklarade att mannen hade ont. Vi vill lära oss prata Pitemålet men det får komma senare för vi har planerat att stanna här för en lång tid framöver.
Deras föräldrar trodde att de skulle bli isolerade och ensamma i norr. Men det blev tvärtom.
– Våra nya vänner talar om vad vi behöver köpa för att klara vintern. Vem tänker på att ha glykol i bilen när man bor i Spanien, säger Alejandro (skratt).
André Wiethaus besökte Jämtland för ett år sedan. Efter det började hans make prata om att flytta till Sverige. Han hittade ett jobb som It-tekniker på Piteå kommun via Linked in.
– När jag sökte jobbet visste jag ingenting om Norrbotten. I december körde jag hit våra möbler från Köln och när jag kom fram med lastbilen fanns min nya chef och en kille från Inflyttarservice på plats. De hjälpte mig att bära in alla möbler i lägenheten, säger han.
Nästa vecka kommer hans man Carsten till Piteå.
– Nu ska vi bygga vidare på livet här. Vår dröm är en röd stuga i skogen, säger han.
Klara-Fina Olofsson, 18, ville gå mediaprogrammet på gymnasiet och bo hos sin moster i Nyköping, resten av familjen bodde kvar i Kiruna.
– Jag ville utbilda mig inom media men tänkte inte på att jag kunde göra det här, säger hon.
Anna Egwall ville inte belasta sin syster med allt ansvar så hon flyttade till Nyköping med dottern och fick ett lärarjobb. Men efter två år längtade de tillbaka till vinter, fjäll, snö och Norrbotten och till Annas föräldrar som bor på Klubben.
– I somras köpte vi ett hus på Durrnäs, min dotter bytte klass och började läsa sista året på Strömbacka. Jag fick jobb som lärare och min man veckopendlar till sitt jobb Kiruna. Allt bara föll på plats för oss, säger Anna Egwall som vill understryka att den fina kontakten med Inflyttarservice var en stor del i att det gick så smidigt för dem att flytta.