Piteå hospital och asyl invigdes 1893. På 30-talet byggdes en tredje våning på och entrén förändrades.
Mentalsjukhuset
När Piteå hospital och asyl öppnade 1893 var det ett av landets största och mest moderna mentalsjukhus. Arkitekten bakom bygget var Axel Kumlien som var verksam inom Medicinalstyrelsen. Platsen där sjukhuset byggdes upptäckte han under en rekognoceringsresa med båt.
– De passerade med båten här utanför och när de gjorde det hade Axel Kumlien sagt att här blir det perfekt. Furunäset låg nära staden och han såg möjligheterna med platsen. Axel Kumlien hade byggt andra sjukhus och ritat dem som avlånga byggnader men eftersom här råder ett nordligare klimat så gjorde han en fyrlängad byggnad med en rektangulär gård i mitten för att på så sätt anpassa anläggningen till väderförhållanden, säger Morgan Stenberg, museipedagog vid Piteå museum.
Han berättar att den stora sjukhusbyggnaden snabbt fick namnet borgen i folkmun.
– Det var stort och pampigt och många ifrågasatte varför staten byggde slott åt dårarna, ett idag nedsättande uttryck, men då helt accepterat.
Hospitaldelen var en kuranstalt som var till för patienter som kunde botas. Asylen var en vårdanstalt för dem som ansågs obotliga. Båda verksamheterna inrymdes här i samma lokaler.
Morgan Stenberg håller då och då rundvandringar på Furunäset för gymnasieelever.
De intagna delades först upp i manns och kvinns. Både mans- och kvinnoavdelningen var sedan uppdelad i olika våningar där de svårast sjuka vårdades på avdelning C 5 5.
– Det kan ha varit härifrån namnet Pite fem fem kom. Det finns också uppgifter om att fem fem var numret till sjukhuset i kommunens växel. Men namnet kan också komma från femte kapitlet femte paragrafen strafflagen, som stadgade att psykiskt sjuka skulle ha vård i stället för fängelsestraff, säger Morgan Stenberg.
I långa perioder var kvinnorna överrepresenterade.
Furunäsets mentalsjukhus är utformad som en fyrlängad byggnad med en stor innergård. Anläggningen utformades så för att anpassas efter de nordliga väderförhållandena.
– Många kvinnor sändes nog hit som straff. Det kunde stå saker som att det var en hysterisk kvinna eller en kvinna med stort sexuellt begär, då det i själva verket bara var en självständig kvinna som kanske inte var så undergiven och tillbakadragen som kvinnor skulle vara på den tiden.
På en särskild plats i sjukhuset fanns stormcellerna. Hit togs de utåtagerande och aggressiva i omgångar.
– Det var dåtidens madrasserade celler. När de intagna blev våldsamma satte man dem här för att rasa av sig. Här kunde de skrika och slå vilt omkring sig utan att skada sig själva eller andra. När de var helt utmattade kunde de tas upp till sina rum igen för att få mat och vila. Så här kunde man göra innan psykofarmakan kom, den medicin som gjorde patienter lugna.
På 1930-talet var sjukhuset fullt och en tredje våning byggdes på. Under cirka 100 år vårdades patienter här och på 50-talet, när sjukhuset var som störst, kunde 800 patienter vara intagna samtidigt.
Som mest vårdades här 800 patienter samtidigt.
Ofta var det de anhöriga som såg till att någon blev intagen på Furunäset. Från början gjordes inga bedömningar utan det kunde räcka med att en person var harmynt (hade läppspalt), hade astma, var döv eller låghalt.
– Man hade en annan syn på människor i början av 1900-talet. Det gjordes försök att sätta diagnoser men det flesta syftade på "vansinne" och "idioti" och de som togs in här kallades för "dårar" och "imbecilla", säger Morgan Stenberg.
På 40-talet förändrades synen på människan och vården fick en mer human och etisk aspekt.
Golvet i stora entrén är i orginal.
– De som kallats dårar blev nu patienter och man började ge vård istället för att bara förvara, säger Morgan Stenberg, som är noga med att poängtera att de flesta som jobbade med patienterna gjorde sitt bästa utifrån den erfarenhet man hade,
– Man får inte glömma att det var en annan tid då. Det fanns inga vetenskapligt beprövade metoder inom mentalvården och man provade sig fram och experimenterade. Visst har det hänt en del saker här som aldrig borde ha hänt men det fanns också de som hade det bra här.
På kyrkogården på området ligger 962 personer begravda.
Sjukhuset kom att bli en av Piteås största arbetsplatser och under de första årtiondena bodde även personalen på området. Men trots detta förblev Furunäset en ganska okänd plats för många Piteåbor då området var slutet mot yttervärlden och inhägnat av ett högt staket och en betongmur.
I mitten av 1900-talet började anhöriga få tillträde till sjukhuset och på 60-talet revs staketet och senare också muren. Efter det gick avvecklingen fort. Patienter som bott större delen av sitt liv slussades ut i samhället och 1987 stängdes sjukhuset.