Ett hundratal personer har tagit sig till Swensbylijda. Att besöka gården är som att resa bakåt i tiden. I det äldsta huset, Pehrs, sitter Britta Lysholm i ålderdomliga kläder och spinner fårull till garn.
– Det här är som meditation, säger hon.
En av besökarna i Pehrs hus är Gunnel Larsson. Hon sitter mitt emot spinnrocken med barnbarnet Adrian i knät och tänker tillbaka på sin barndom.
– Det är mycket man kommer ihåg. Man satt på en sån där bänk och fick tvinna och spinna garnet. Det var 60 år sedan. Min mamma spann garn, vävde och sydde en dräkt, säger hon.
Gunnel Larssons son, Simon Lundgren, minns att de ofta hälsade på mormor och morfar när han var liten.
– Där fanns det spinnrockar, och så höll de på med växtfärgning.
Han tycker att det är viktigt att visa sina barn hur det var förr i tiden.
– De ser bara centrum, annars. Det här är jätteläckert. Alla borde få vara med om det här, säger han.
En ung smed
Lite längre bort på gården har sjuåriga Märta Berggren blivit smed för en dag.
– Det är roligt att hamra, säger hon medan järnet värms i den glödande kolen.
Först ville hon smida en hästsko men det var svårare än beräknat. Aska skrapas ihop och så är det dags igen.
– Den här är inte så varm, men det gör ingenting, säger smeden.
Märta Berggren fortsätter att smida järnet och ljudet av hammarslag når långt utanför boden.
Ett folknöje
Ordförande Britt Fäldt, klädd i gammaldags klädsel, kommer gående över gården. Hon är nöjd med premiärdagen.
– Idag är det inte så mycket folk, men det brukar öka varje vecka. Vi har 30 000 gäster per år. Det är ett folknöje. Det är nog ingen slump att vi finns med på kommunens vykort. När man kommer hit så kommer man hem, säger hon.