I morgon är det sommar

n För väldigt länge sedan. när jag var barn och världen såg lite annorlunda ut, sett ur mina barnaögon så älskade jag varje årstid som kom. Vinter, vår, sommar och höst, ja för mig gjorde det detsamma hur naturen än tog sig ut.
Och jag minns speciellt vid ett tillfälle, en snörik och smällkall vinterdag när jag lekte med grannflickan som bodde på samma gata. Mitt i vår lek så tittar hon på mig, för att sedan utbrista:
- Vet du va, Roger? Jo, i morron e de sommar!
Och som den lite blåögda sexåring jag var, så köpte jag konceptet med hull och hår, rakt av. I den glada tron om att det var sanning, blev jag märkbart upprörd när min mamma sa att så var inte fallet.
När jag förväntansfullt och nyfiket tittade ut nästkommande morgon, med nyvakna ögon och såg samma stora snödrivor och kände samma slags bitande kyla, ja i den stunden blev jag en illusion fattigare.
Sedan den dagen vet jag med bestämdhet att allt har sin tid, även den numera i mitt tycke, så förfärliga vintern.
Det händer ibland att jag tänker tillbaka till den där dagen när min kompis lovade, på heder och samvete, en sommar mitt i vintern.
Och tänk, jag önskar ibland att det vore så, att imorgon är det faktiskt sommar.