Krigiskt hett blev det aldrig. "Pojkarna" som hade ansvaret såg dock till att kunnigheten hölls vid liv genom återkommande övningar för att ha högsta möjliga effektivitet.
Bortglömt utrymme
Nu är det många år sedan där var någon mänsklig aktivitet. Över ingången till det underjordiska utrymmet har i många år legat en bastant järnlucka, som ersatt de tidigare järndörrar som rostat sönder och fallit ner i utrymmet. Fortfarande syns spår efter den direktstyrda kontakten med stadsborna.Under det grymma andra världskriget var här en ledningscentral med uppgift att under en omänsklig fiendes anfall se till att stadens verksamhet fungerade och människor omhändertogs.
Platsen har frigjorts från allt vad hemligstämpel heter och civilförsvaret har lämnat över ansvaret till kommunen, som dock haft anläggningen under rubriken "bortglömd".
Inga handlingar
I Piteå kommuns arkiv finns inga handlingar som kan berätta om byggnadsverket. Där har man förgäves sökt under avdelning offentligt och avdelning hemligt, men säkert finns det ännu någon Piteåbo som skulle kunna bidra till att skingra en del frågetecken.Klart är dock att det är Piteå kommun som i dag har ansvar över området, där det en gång i tiden bland annat signalerats flyganfall och faran över. Där det från ledningsrummets stora bord planlagts och letts olika övningar.
I skenet från ficklampor har PT, med hjälp av personal från fastighetskontoret, gått under jord för att konstatera att det var länge sedan mänsklig aktivitet förekom i kullens inre.
Senast bunkern användes var 1967. På ledningscentralens bord ligger nämligen ett exemplar av Piteå-Tidningen från det året. Dessutom finns på golvet fuktiga ventilationsritningar för det då nya Konsumbygget, som i dag inrymmer call center-företaget Excellent.
Sista övningen 1954?
I övningssyfte användes utrymmena troligen sista gången år 1954. I telegrafistutrymmena finns nämligen stencillistor uppsatta från en civilförsvarsövning i oktober det året. Där det bland annat konstateras att Immanuelskyrkan, där nuvarande Åhlens är beläget, utgjorde beredskapssjukhus, att så kallade släpambulanser fanns tillgängliga vid Nya folkskolan på Nygatan och i gillestugan till fastigheten Prästgårdsgatan 66. Stadens invånare skulle härbärgeras i folkskolan och i barnbespisningen.Hemvärnchefen hade två organsationsgrupper, förlagda till fastigheten Prästgårdsgatan 60 och Nygatan 40.
Något för museet?
När man väl klivit över de gamla järnluckorna i trappnedgången till bunkern finner man ett utrymme för de batterier som en gång drev anläggningen runt. Där finns också ett ventilationsaggregat från 1941 och en koleldad värmekälla. Ett stort bord och ett par träbänkar finns kvar i det som förmodligen var ledningscentral.Genom små luckor i en korridor kan man kika in i signalutrymmena och som också leder fram till en evakueringslucka, där personerna i bunkern på järnkrampor kunde ta sig upp. Här finns också gamla anvisningsskyltar av papp. Ett par vattentoaletter med tvättställ står kvar i ett par utrymmen.
Även om det inte är mycket kvar berättar trots allt miljön mycket om det som hände under kriget i Piteå.
Trots en del fuktskador är utrymmena väl bibehållna.
En liten slutvinjett. Borde inte den här miljön vara tillräckligt gripande och fascinerande för exempelvis Piteå museum att ta tillvara på. För att berätta om krigstiden eller kanske bara som ett välkommet extrautrymme för den i dag trångbodda verksamheten?