Just nu befinner sig Anton Westling och Johan Bergman i Hinterux, Österrike, på ett skidläger tillsammans med de andra slalomeleverna, men UNG hann få ett snack med dem innan det bar iväg. På måndag börjar höstterminen på Gällivare Skidgymnasium för de två utförsåkarna, och spänningen är såklart stor.
- Det roligaste ska nog bli att få gå i samma klass med folk som har samma intresse som jag, säger Anton.
Johan håller med, men menar också att utlandsresorna de kommer få göra är ett annat skäl till förväntningarna.
Adrenalinkickar och teknik
Båda två har åkt skidor i flera år, Johan ända sedan han lärde sig att gå.
- Jag var nog två, kanske tre år när jag först stod på ett par skidor. Min storasyster åkte skidor så jag blev också intresserad och sedan dess har jag tyckt om det.
För Anton började slalomkarriären något senare, i och med att hans pappa rekommenderade honom att testa.
- Min kusin hade dessutom varit med i Europacupen så det fick mig att också vilja prova på, säger han.
Det som lockar killarna till sporten skiljer sig något – medan farten och adrenalinkickarna triggar igång Johan är det spänningen i de små marginalerna, ibland hundradelarna, som lockar Anton.
- Jag är mer för tekniken än farten. Favoritgrenarna är nog slalom och storslalom, lägger Anton till.
- För mig är det storslalom och fartgrenarna, kontrar Johan och berättar att farten ibland kan bli upp till 125 km/h i ett störtlopp. När frågan ställs om det inte kan bli lite läskigt med all fart svarar han med ett flin:
- Nej det är bara kul! Det är mest mamma som är orolig när jag åker.
Spännande med ny klass och stad
Killarna lärde känna varandra via klubben Piteå Alpina som de båda är medlem i. Där har de under vintrarna tränat 3-4 gånger per vecka och tävlat på helgerna. Detta byts nu ut mot träning fem gånger i veckan, kombinerat med fys- och gymträning på Skidgymnasiet där de kommer studera i fyra år – någonting de ser fram emot, även om det känns lite läskigt.
- Det här med att flytta hemifrån känns ju lite läskigt med ny klass och en helt ny stad, och man kommer nog inse rätt snabbt hur jobbigt det är med disk och tvätt och sånt där. Men det ska ändå bli jätteroligt.
- Det känns väldigt bra med just Gällivare, de satsar mycket pengar på åkningen.
Den enda nackdelen de kan se är de saker de måste lämna bakom sig här i Piteå. Förutom att de flyttar ifrån sina kompisar kommer Johan inte längre kunna hålla på med fotbollen medan Anton inte längre kan rida som han nu gör.
- Men det känns såklart värt det! menar de båda.
I Gällivare kommer de dela en lägenhet som skolan hjälpt dem med. Som hjälp på traven till att betala hyran har de sökt sponsorer bland lokala företag.
Ett minne för livet
Idag är de i Österrike, på måndag är de i Gällivare för sin första skoldag men hur framtiden ser ut vet de inte riktigt. Båda skulle däremot kunna tänka sig ett yrke som professionell slalomåkare.
- Och även om det inte blir det på professionell nivå tror jag att den här tiden alltid kommer vara ett minne man minns hela livet, menar Anton och syftar på de kommande fyra åren.