Pandemin hade pågått i 1,5 år när Maria blev sjuk. "Jag skulle precis ta min första vaccinspruta men hann aldrig", berättar Maria som låg nedsövd sammanlagt 16 dygn under sin tid på covid-iva.
I maj förra året insjuknade både Henrik, Maria och deras dotter i covid-19. Efter några febriga dagar kände sig Henrik bättre, 6-åriga dottern hade inte haft några symptom alls. För Maria var det sämre. När Henrik på söndagen den 22 maj kikade in i sovrummet förstod han allvaret.
– När jag hörde hennes andning blev jag rädd, berättar Henrik.
På 1177 fick de rådet att direkt åka in till akuten. Det skulle dröja två månader, till den 22 juli, innan Maria kunde komma hem igen.
– Jag blev nedsövd i fem dygn, sedan blev jag lite bättre och fick komma till vårdavdelning men mina värden försämrades och jag fick dubbelsidig lunginflammation, berättar Maria Jonsson.
Hon var tvingen att bli nedsövd igen, den här gången i elva dygn.
– Det tog hårt på mig. Efter första gången kände jag att jag hade ork kvar, jag var inställd på att träna med sjukgymnasten och kämpa. Men när jag vaknade andra gången hade jag tappat all ork.
Det har snart gått ett år men hon är fortfarande inte helt återställd. Efter andra nedsövningen fick hon en nervskada som resulterade i droppfot. Hålet i halsen efter trakeotomin var svårläkt och hennes stämband har tagit stryk. Andningsförmågan är heller inte helt tillbaka. Men hon lever.
De två månader som Maria vårdades för covid-19 var en påfrestande tid för hela familjen. Henrik Seeman och Maria Jonsson känner stor tacksamhet mot personalen.
Maria och Henrik berättar om en stor tacksamhet mot personalen på covid-iva och chefen Ulf Karlsson.
– De säger att corona är lika mycket en anhörigsjukdom, och personalen har lagt mycket fokus på att även stötta och ta hand om oss anhöriga, de har varit helt fantastiska, säger Henrik och berättar om när Maria låg nedsövd för andra gången.
– Då hade vår dotter inte sett sin mamma på 4,5 veckor. Ulf sa att det är en lång tid för en liten flicka och tyckte att jag skulle ta med henne och låta henne träffa Maria, även om hon låg nedsövd. Jag tänkte att karln inte är riktigt klok, berättar Henrik Seeman.
– Men det var så fint, Ulf ägnade säkert en timme åt att prata med vår dotter innan och berättade att "mamma sover". När hon sedan kom in till Maria tog hon hennes hand och sa "hej mamma". Det var otroligt starkt, berättar Henrik och har svårt att hålla tårarna tillbaka.
"Det har varit otroligt jobbigt, man tror inte att man kan bli så sjuk", säger Maria Jonsson som fortfarande kämpar med sviterna av covid-19.
Maria har själv inga minnesbilder av att ha blivit varken sövd eller väckt.
– Men jag minns att jag kände att det alltid fanns någon som satt bredvid mig, som brydde sig om mig.
Vid ett tillfälle stötte Henrik på musikerkollegan Patrik Öhlund på sjukhuset och de kom att prata om vad familjen gått igenom och den tacksamhet de kände mot personalen.
– Henrik sa att han kände att det inte räckte med ett tack och då föddes idén – vi gör det vi är bäst på och anordnar en hyllningskonsert, berättar Patrik Öhlund.
Nästan exakt ett år efter att Maria Jonsson blev svårt sjuk i covid-19 anordnar Madelene Hamberg, Patrik Öhlund, Maria Jonsson och Henrik Seeman hyllningskonserten "Heroes". All personal på covid-iva är inbjudna, övriga biljetter säljs till allmänheten och överskottet går till krigets offer i Ukraina.
Alla musiker som tillfrågats om att vara med medverkar gratis. All personal på covid-iva är inbjuden, övriga platser säljs till allmänheten och eventuellt överskott går till krigets offer i Ukraina. För att all personal ska kunna komma blir det två spelningar, både fredag och lördag.
När idén föddes var förhoppningen att Maria kanske skulle orka sjunga åtminstone en halv låt under konserten.
– Men det blir tre, skrattar Maria som dock fortfarande inte vet hur det kommer att gå.
– Kommer orken att räcka? Kommer rösten att hålla? Kommer jag att börja gråta? Vi får se, det viktiga är att det blir en hyllning och ett firande av glädjen och livet.