- Vi har alltid varit lite intresserade av country, men nu såg man en annan bild av det hela, live.
Vad var det som slog er där?
- Fantastiskt duktiga och trevliga musiker, rolig musik och ett nytt sätt att spela på, med en "laid back" attityd som vi inte hade sett tidigare. Dels gillar jag Texas för att det är lite likt Norrbotten. Det är lite på sidan om och folk vill göra sitt. Det finns en bild av ett Texas med ku klux klan-luvor och den biten finns säkert också, men det finns ett intresse för människor och människorätt och många bra åsikter.
- Den country vi mest har lyssnat på kallas ju för "outlaw country". Den har inte så mycket gemensamt med den här Nashville ... Plastcountryn om man säger så. Jag vill inte sätta mig på någon hög häst, men det är olika typer av musik och den här countrystilen är lite tuffare, råare och skitigare.
Det är Maria och Björn Erixon som skriver låtarna.
- Vi spelar båda två och vi har inga barn hemma. Vi gör som vi vill. Det är enklare än att ha en familj som vill någonting annat.
Det låter harmoniskt.
- Det är harmoniskt. Det är ett jävla privilegium ska jag säga dig.
Sagt av en rutinerad musiktjej som är "för gammal för att känna prestige" och tillägger att hon inte tänker dö nyfiken.
Vad är det i countryn som tilltalar dig?
- Ärligheten tror jag. Man kan tycka att det är mycket hjärta och smärta, men vafan det är ju vad det handlar om. Ägnar vi inte mycket tid åt kärlek och lidande? Sedan handlar våra låtar om trafficking, mammaproblem och lite av varje. Det är det som är countryn. Texterna handlar om det som är här och nu. Se på Lucinda Williams texter. De är angelägna och tar tag i en. Sedan tycker jag om det luftiga spelet. Det är många instrument, men man är öppen för varandra.
- Han har jobbat internationellt och främst med hårdrock, men slutresultatet blev väldigt bra och han har varit till stor hjälp.
Kritiken har varit bra nästan genomgående, med "flera stjärnor, hästar, fåtöljer och allt vad det kan vara". Kalle Oldby, Sveriges radios stora countryprofil, har spelat deras skiva ett flertal gånger i sitt program.
- Det är vi malliga över. Han är ju en ikon, en guru. Vi är väldigt tacksamma att han gillar det. Det var ju målet (skratt). Nålsögat man ska passera. Om Oldby gillar det så är det nog bra.
Spelningarna rullar in och bandet spelar på ställen där det känns kul att uppträda.
- Vi behöver ju inte leva på vår musik. Vi spelar gärna, men det finns en begränsning hur mycket man kan spela när man inte gör det på heltid. Vi är öppna för allt som är olagligt.
Outlaw country var det ja. Eller alternativ country kort och gott. Maria Erixon suckar när hon tänker på hur många fack det finns.
- Gillar man det så får det vara bra så. Det finns en fara med att säga country i Sverige. Då hamnar man under dansbandsköret och det är inte det vi håller på med.
Ska ni återvända till Austin?
- Ja, det ligger på nästa års plan. Vi ska absolut till Austin allihopa. Det är fruktansvärt roligt att spela där. Jag har uppträtt där tillsammans med en kille som heter Dale Watson. Det är en av mina större meriter.
Bandet har kontakt med flera ställen i Austin så det lär inte bli några problem med spelningar.
- Ju mer man spelar desto mer får man spela. Det är ett "moment 22". Man måste spela för att få iväg plattan och man måste få iväg plattan för att få spela, men vi rullar på och vi har roligt. Det är det som är grejen.