Fonden där Malin Lundström Åhlins känsla för färg och form tar plats är ett klassiskt enplanshus på Strömnäs i Piteå.
Hit flyttade familjen 2009, då lägenheten på Djupviken kändes trångbodd.
– Det bästa med att flytta till något eget var friheten. Nu tänker man knappt på det längre, men jag tyckte det var så skönt att kunna borra upp en tavla sent på kvällen om jag ville, säger Malin.
Redan gjort
Den lilla familjen, som då bestod av Malin, hennes man Johan och sonen Jacob, ville ha fler rum. Åttio kvadratmeter lägenhet blev hundra kvadratmeter hus.
– Men då kommer ju tomten och ett uterum, som blir som ett extra vardagsrum på sommaren, till.
För familjen handlade valet av hus om enkelheten att bo nära centrum och deras jobb, men också om att mycket i huset redan var renoverat.
– Jag gillar egentligen att hålla på och fixa, men det är svårt att få tiden att räcka till, säger Malin.
Gillar det som skär sig
Istället fick hon fokusera på ytskikt, där hennes förkärlek till mönster äntligen kunde växa upp efter väggarna.
De loppis- och Traderafyndade tapetrullarna blev till fondväggar, och tygerna omvandlades till kuddar, tavlor och möbelklädsel.
– Jag gillar mönster, speciellt i färgkombinationer som ansågs skära sig på åttiotalet – som rött och rosa, eller turkos-lila-grön. Det är så himla fint. Jag dras mot det som producerades sent sextiotal och tidigt sjuttiotal. Det trista med tyger som är gjorda lite senare är att mycket går från bomull till syntetblandningar, eftersom det blev billigare att tillverka – men visst går det att hitta bomull. Speciellt om man tittar efter kläder, säger Malin, som syr en hel del kläder själv.
Hennes loppisögon dras till mönster, gärna stora sådana.
– Och grönt, det kan jag inte förneka.
Miniryggsäck
I huset, där nu också treåringen Ilsa tar plats, prioriteras familjelivet, pysslet och pyntet framför grovrenovering.
Den här dagen har barnen precis kommit hem från mormor och morfar. En blommig, hemsydd tygkasse med övernattningssaker står på bänken i hallen.
I köket hänger en grönmönstrad Malinvariant på Kånkens mini-ryggsäck.
De ommålade sockerskålarna på bordet, står som uttrycksfulla utropstecken.
Sexåriga Jacob spelar Star wars i sitt rum medan Ilsa byter om till kortärmad loppisklänning för att kunna visa sina låtsastatueringar på överarmarna. Sedan ritar hon nyckelpigor vid köksbordet.
Handryggen ingnuggad i tuschfärg.
Vart kommer ditt intresse från?
– Jag vet inte riktigt, men hemma har jag alltid fått fixa och dona och göra om i mitt rum som jag velat. Bland annat klistrade jag upp självhäftande glittrig bokplast på en hel vägg, det blev som en aura när man fotograferade mot den. Jag har gått en konstutbildning i Falkenberg och i mitt jobb som tandtekniker handlar det också om att skapa med händerna, även om mer och mer blir datastyrt på gott och ont.
Tidigare var Malin också aktiv på hantverksmarknader. Det hon sålde mest av var pocketfodral, väskor och speciella hårhanddukar.
– Men det var bara hobbybaserat, nu har jag inte riktigt tid, säger hon.
"Helt underbar"
Men tyger att skapa av finns det gott om i det Åhlinska hemmet.
Sovrummet fungerar också som syrum, och där kläder vanligtvis ligger invikta finner man travar av retrotyger, sorterade efter färg.
– Jag har funderat på att sortera efter designer, men visuellt blir det finare med färgkoordinerade högar.
Här finns också Malins tre sy-maskiner: En overlock, en vanlig hushållsmaskin och så den gamla Husqvarnan – en automatic från 1963.
– Den är helt underbar. Den är kraftfull och syr fina raka sömmar med långa stygn, dessutom orkar den många lager tyg. Att den är grön med grön väska till gör det inte sämre.
På önskelistan
På den mentala önskelistan står såklart ett eget syrum, och kanske ett kontor till maken Johan.
– Han är doktorand och arbetar mycket hemma, men vi har gjort kontor i förrådet och det fungerar. Att huset är litet känns lite kul, man får lösa problem eftersom de uppstår. Det blir som en utmaning, säger Malin som också drömmer om ett kök i femtiotalsstil.
Hur fungerar kreativitet för dig?
– Om jag får en idé och inte hinner testa den så sover jag dåligt. Eller så tänker jag på den när jag sitter och slipar proteser på jobbet. Ibland har jag löst problemen i huvudet, då blir det inte någon utmaning när jag väl ska sätta igång. Då kan jag nästan känna mig klar när jag börjar och det blir inte så kul.
Nörda in sig
Det bästa hon vet är att nörda in sig i ett nytt projekt och att lösa problemen som uppstår.
– När jag gjort det så gör jag sällan någon fler version, även om originalet skulle kunna förbättras. När jag får en idé så måste jag bara få den ur händerna. Det blir inte allltid bra, man kanske inte har rätt grejer, nog med tid eller är för trött – men då har jag i alla fall gjort det.
Så rullar familjelivet på i villan på Strömnäs.
Skatterna i syrummet är vackra att titta på.
Och när tiden finns, kommer de sannolikt att omvandlas under en symaskinsfot från 1963.