Niklas 38. Olof 67. Olof 74. Tretton nummer hinner han ropa upp innan den första biltutan bryter tystnanden. Där fick någon bingo. Det är 19 grader i luften och inte ett moln på himlen. Omkring 200 bilar står parkerade nedanför slalombacken, som såhär års ligger inbäddad i grönska.
I en av bilarna sitter vännerna Frank Lundberg och Lisbeth Vinberg. De är rutinerade bingospelare. Brickunderlägg, duttpennor och signalhorn underlättar spelandet.
– Det är den sociala delen som är viktig. Nog har man väl vunnit någon gång, men det är på förlusten man lever, säger Frank Lundberg.
Det var Britt-Inger Lundin, Blåsmarks SK, som fick idén att ordna bilbingo på Lindbäcksstadion för sju år sen.
– Första året använde jag dem som arrangerade bilbingon i Antnäs som mina mentorer. Men efter det har jag kört på egen hand och det är lika populärt varje år, säger hon.
Den självklara bingoutroparen är Luleåbon Bert Eriksson, han har 25 år på nacken. Han blickar ut över den välfyllda parkeringen.
– Det ser nästan lite tunt ut i dag, men det beror säkert på att det är stormatch inne i Piteå. PIF-damerna spelar mot Rosengård, säger han.
I ett hörn av parkeringen sitter Roknäsbon Ulla Nilsson. För henne är det första gången på bilbingo, hon har köpt två brickor.
– Förhoppningsvis hinner jag med och dutta, annars får Anette hjälpa mig, säger hon med ett skratt.
Väninnan Anette Jonsson har själv varit bingoutropare, men trivs bättre på andra sidan om mikrofonen.
– Det gäller att hänga med, bilbingo går ganska fort. Hinner man inte med kan man missa sin vinst, säger hon.